Det känns så fantastiskt skönt! Tack för alla stödjande och uppmuntrande kommentarer.

Foto: Louise Weibull

Alltså livet är ju helt fantastiskt underbart.

Jag gör det som jag är mest rädd för i hela världen – jag blottar en skamlig svaghet.

Resultatet: Massor av kärleksfulla kommentarer och rekordmånga besök på bloggen.

Jag har nog aldrig känt mig så sedd som nu.

Tack till alla.

Vilket fantastiskt sätt att starta det nya alkoholfria livet!

Jag är ju lite av expert på skam, har ju skrivit en hel bok i ämnet – även om den handlar mest om livet och sexualiteten.

Vid få tillfällen har jag talat om min relation till alkohol – och när jag har gjort det så har jag mötts av: ”Det är nog inte så farligt.” ”Du överdriver nog lite grand.”

Jag har också talat med några terapeuter och coacher om det – men valt att göra det efter att jag dragit ner på drickandet. Jag behövde liksom klara av det själv först, innan jag berättade för någon annan.

Som jag ser det har jag det senaste ett och ett halvt året förberett mitt avsked till älskaren Herr Alkohol. Jag är förmodligen inte lika marinerad i vin som jag var tidigare. Jag tror det kommer att gå lätt. Jag har ju verkligen tränat på att vara i sammanhang med en annan alkoholnorm – och alla våra evenemang, kurser och kvällar har alltid varit strikt drogfria. Det har varit så skönt.

När jag beslutade mig för att göra ett längre avbrott kring midsommar, så skrev jag ett relativt modigt inlägg om det. Men jag vågade inte säga hela sanningen då. För skammen skrämde mig fortfarande. Nu har något hänt och det känns betydelsefullt.

Jag tänker på hur rädd jag har varit att avslöja denna blotta hos mig. Att vara sårbar i något som märkligt nog är så stigmatiserande. Jag vill ju liksom klara allt på ett bra sätt.  Och att säga: Jag ger upp kampen, är så … skönt.

Jag ska citera endel av de otroligt många kommentarerna jag fick på inlägget i går – tror jag kan räkna till mer än hundra  - för att det känns så fantastiskt. Dock väljer jag att avidentifiera dem (är du kompis med mig på Facebook kan du ju ändå läsa dem).

Du är modigast i världen!

Charlotte, jag tycker du är helt fantastisk och ditt blogginlägg kommer att lämna avtryck på många sätt! Jag är också så sakteliga på väg att säga helt farväl till alkohol. Kanske dröjer det ett tag till, jag är inte riktigt redo, men känner igen mig i vissa inslag av det du beskriver. Tack att du delar.

I ditt beslut blir du för mig en fågel Fenix. Ur askan reser sig ny trygghet, tröst och passionerad gemenskap...jag är också, liksom du, på väg att ta farväl av ett missbruk och det kräver allt av mig. Så heja heja dig, mig, oss som vill, vågar och väljer ett kärleksfullare sätt att hantera vår känslomässighet på. Och du bjuder in andra att se dig, följa dina tankar, inspireras av dina val, känna igen sig i din sårbarhet, hitta kraft i ditt mod. Det nya året inleds med stor kärleksgåva att dela. Tack 

 Det är bra att välja bort relationer som inte funkar.

Underbart Charlotte Rudenstam! Jag behöver knappast säga att det gläder mig för det förstår du själv. Jag är skitstolt över dig!!! ️
Din Största fan är jag

JAAAA!!! Känner så väl igen mig i det du skriver och jag blir alltid lika glad när någon når sin botten! Jag vet hur smärtsam kampen är på vägen men jag vet också hur friheten och sinnesron infinner sig när skammen och insikterna om den verkliga sanningen får ta plats! Att dela den resan med likasinnade har varit min nyckel!

Min famn får du gärna krypa in i, både vid tillfället du nämner på slutet och vid andra tillfällen. Kram!

Mönsterbrytning är sexigt.

Mycket bra skrivet. Hoppas många vågar ta samma beslut, Eller åtminstonde tänka till om sin relation med denne älskare.

Tror att det är det viktigaste du någonsin skrivit.

Mycket bra Charlotte! Visst är det som en kärlekshistoria som spårat ur och inte riktigt längre levererar det man hoppas på och ändå fortsätter man av någon konstig anledning att hoppas. Själv gjorde jag slut för 19 år sedan och har inte ångrat mig en sekund men det satt långt inne. För mig tog det lång tid att erkänna att jag inte hade kontrollen, att det var alkoholen som styrde mig och inte tvärtom. Jag försökte allt, för sluta helt ville jag inte, tills jag en dag gav upp och insåg att jag tillhör en av dem som inte umgås bra med alkohol och aldrig kommer att göra det. Lycka till!

Wow Charlotte! Jag älskar alla som vågar välja bort alkohol. Välkommen i familjen! 

Så modig och stark en sann förebild är Du

Bra jobbat!

Välkommen till gänget!

Hatten av för dig Charlotte
Så fantastiskt stort, starkt och medvetet beslut.

Jag har levt som fru nummer två där alkoholen var förstefru. Det var varken kul eller nyttigt på något vis. Det har för alltid ändrat mitt förhållande till alkoholen. Så något gott kom ur det också.

Jag tycker det är mer skamligt att inte prata om sina alkoholvanor ( om de gått överstyr) Jag önskar verkligen att man pratade mer öppet om det för jag tror att mycket lidande skulle kunna undvikas då. Att be om hjälp...

Megakram på dig

Wow, amazing du är Charlotte! Du är så stark och stor i dig själv, precis som du är  hörde Sarah Dawn Finer i Värvet häromdagen och hon konstaterade 'jag är liksom så mycket ändå att det bara blir FÖR mycket med alkohol'. Så tror jag det är för ganska många av oss 

int. Överkomplicera/överdramatisera det inte. Skaffa bara andra vanor och anpassa livsstrukturen runt att inte ha en alkoholvana helt enkelt. Känn ingen skuld för att du druckit och inte heller skuld för att du inte kommer att dricka hädanefter. Jag lyfte ut alkoholen som element ur mitt liv för sju år sedan. Det är allt. Inget mer med det. Resten av elementen finns kvar och fler har tillkommit.  Jag har ingen aning om ifall jag är alkoholist eller inte, men jag kände som du att alkoholen gjorde att jag försatte mig i situationer jag inte kunde stå för och gjorde
mig till en person jag inte gillade. Var inte hård mot dig själv! Det är ett skuldfritt beslut! kram p.s. Det finns dessutom inget snyggt sätt att vara packad på för NÅGON efter man fyllt trettio, det är ett skäl gott som
något att sluta

Mycket bra och modigt. Jag har inte druckit på 13 år. Saknar aldrig sprit. Jag var fullskalig katastrofalkis, men det går att sluta då också.

Så bra skrivet! Vi lever i en kultur där det är onaturligt att säga nej tack till alkohol men fullt ok att inte kunna hantera det.

Du är så underbar Charlotte

PS: 100% Charlotte, det är jag. Snart kommer boken!