Meditationens mirakel.

En stunds meditation under sexsibilityfestivalen i somras.

Jag känner mig stressad och tänker på att göra-listan och andas snabbare.

Så står jag i duschen och låter vattnet strila över mig. Lugnet kommer närmare.

Efteråt, i mitt gröna rum där jag mediterar, fokuserar jag på min andning och låter andetagen komma långsammare.

Några minuter senare är hela jag lugn. Ibland känns det som att meditation är min mirakelmedicin.

Jag är van vid att gå från att ”göra” till att ”vara”. Jag kan till exempel promenera stressat, liksom göra promenaden, eller så kan jag byta fokus och se promenaden som en meditation och istället vara promenaden. När jag är promenaden är jag närvarande i det jag gör, istället för att tänka på något annat. I görandet är tankarna ofta någon annanstans – och i tider av stress handlar tankarna om allt jag borde hinna eller redan borde ha gjort.

För mig innebär görande sällan vila, men när jag är, finns en inre vila i mig. Vid det här laget har jag mediterat så mycket, att jag kan byta fokus på en sekund. Jag uppmärksammar mitt stressade görande, tar ett djupt andetag och så förvandlar jag mina handlingar till meditation. Det kan till och med fungera på arbetsuppgifter, som att skriva! (Det kan jag utveckla i ett att sammanhang om du vill.)

Jag har upptäckt att jag också har ett behov av att faktiskt sitta ner och ge mig själv tid att vara. Tid då jag är stilla och fokuserar på andningen eller något annat som tar mig till närvaro. Tid då jag är och då det som är jag kan expandera. Tid som inte är produktiv (och som samtidigt, faktiskt, är en slags investering i välmående.)

Under senare tid har jag ibland valt bort mina morgonmeditationer. Jag har hittat ursäkter för att inte göra dem. Och jag märker hur lite det tjänar mig. Stressnivån i mig går ganska snabbt upp, jag ser mindre klart än annars, jag oroar mig mer för saker.

Så nu är jag på väg tillbaka till min morgonrutin igen. Det är så skönt. Jag sitter i meditation i så där en kvart, ibland längre (enstaka gånger upp till en timme) och i nödfall lite kortare. Jag kände i morse verkligen det där att meditation är som ett mirakel för mig. Jag kommer verkligen hem och nu känns det som att den här dagen är satt, det kommer att bli bra. Jag tar ett ögonblick i taget.

PS: Större delen av dagen ägnar jag åt att vara förmiddagsgäst hos Wivan-Kristina Sandberg i P4 Kristianstad. (Det är ju en del restid.) Det ska bli härligt att dela den spacen med henne.

Här är en stunds meditation för dig som behöver lite inspiration för att komma igång.