Veckokrönika 7: Livet är som en joyride

"För varje gång jag är nere i avgrunden blir det mindre farligt att vistas där. Rädslan för mörkret är värre än att befinna sig där. 
Nu vet jag också att jag så småningom kommer upp igen. Tricket är att stanna kvar tills jag flyter upp av mig själv. 
När jag försöker smits från min skugga och mitt mörker gör jag det svårare för mig själv. Det är där nere jag får de stora insikterna."

Det är ett citat ur inledningen till min nya  bok,  ord som  jag har fått tillbaka några gånger under helgen. Ord som berör och ord som för mig visar att livet är en joyride, en berg-och-dalbana och att jag är så tacksam  att jag sitter i tåget och vågar skrika vilt när farten är hög.

 Jag tillåter  mig numera att känna alla känslorna.  
Tidigare stängde jag av, tryckte ner eller försökte ignorera dem som jag tyckte var opassande. Det gjorde livet enklare, på ett ytligt plan, men skapade djup förvirring i mitt inre.
Att våga känna alla känslorna och samtidigt inte identifiera mig med dem, att inte bli ett offer för dem, är sannerligen inte helt lätt.
 För känslorna kan dra iväg med mig och kan vara spår av gamla  försvarsmekanismer som inte  helt  har raserats.  
Jag  kan  bli  omotiverat rädd eller ledsen,  tillåts  känslans närvaro  och samtidigt  inse när den inte är riktigt sann. Det är som att  min historia och mina tankar tar mig från det som verkligen är.

Som det här med att lämna något bakom mig, för att det nu är dags att ta ett nytt steg i livet.  För mig handlar det rent bokstavligen om  The  JoyRide,  som att Alexander och jag  börjar bygga ett nöjesfält,  eller livsfält, eller kärleksfält, dit vi vill bjuda in världen att delta och verkligen våga leva sina liv inifrån och ut, med kärleken och den sexuella energin som viktiga beståndsdelar.

För att skapa det utrymmet har vi lämnat tillbaka ansvaret för sexsibility till dess skapare,  Lorenzo Stiernquist, för att vi behöver en större och vidare kostym, där sexualiteten, vänner och kolleger som jobbar under sexsibilityparaplyet självklart är en viktig del. Vi hoppas och tror att vi har förvaltat sexsibility väl under de två år då vi lade så mycket energi och kärlek  på det.

Nu kliver vi ut i något helt nytt. Det känns lite som att vara en kombination  av snickare och visionär. Vi skapar medan vi går framåt och i visionen är vi så  många fler än Alexander och jag,  även om det börjar just här, just nu.

Jag är fylld av så  många  känslor.  Jag förkroppsligar the joyride i denna stund.  Euforisk  och livrädd på en och samma gång. Stigen  är inte upptrampad, vi går där framme  och vet inte hur många följare vi får, hur många vänner vi får,  hur många   samarbeten vi attraherar.  Inget är säkert.  Samtidigt känns det inte som ett val.  Det känns sjävklart  och ganska skälv-klart. För jag skälver och lever och hoppas du vill  vara med.