Premiär för politiskt homeparty.

Det är trångt i tvårummaren vid St Knutstorg.

Jag är på mitt livs första politiska homeparty.

Vi, ett trettiotal personer, en majoritet kvinnor, sitter bänkade och väntar på Gudrun Schyman.

– Ni måste ha varit ute i god tid, säger Gudrun och tittar på Emelie och Kajsa som bjudit in. Först tänkte jag köra kvällar, så blev de fulla, då tog jag eftermiddag och så fylldes de, då fortsatte jag med luncher och nu är även alla morgnar fram till valet fullspikade.

Så där sitter jag, längst fram och med pennan i högsta hugg. För Gudrun ska rita och vill att vi ritar med henne. Under ett par timmar beskriver hon olika strukturer i samhället  - den socioekonomiska strukturen (klass), majoritets-minoritetsstrukturer och sist men inte minst män-kvinnor.

Hon är en lysande pedagog Gudrun Schyman, har varit en utmärkt retoriker så länge jag kan minnas. Och nu är hon verkligen på sin mammas gata.

– Man kan inte tycka om jämställdhet, det handlar om att förhålla sig till fakta, säger hon enkelt.

I handen håller hon ett söndertummat exemplar av SCB:s årliga skrift om jämställdhet, siffror som visar hur läget är, på område efter område.

– Detta är fakta, det är egentligen inget att diskutera. Riksdagen har slagit fast att vi ska vara jämställda på fyra definierade områden, men så är det inte. Punkt.

Gudrun raljerar lite över journalister som ställer frågor som ”Har jämställdheten gått för långt?” Frågan är fel ställd. Jämställt är det när män och kvinnor har samma villkor. Så är det långt ifrån i dag.

Det är så befriande att lyssna på en person som varit med länge, som hört alla argumenten, som lugnt kan ta ner folk på jorden och som väljer att tala utifrån kunskap – istället för att slåss mot väderkvarnar.

Själva idén med homepartyn kommer av att Feministiskt initiativ, där Gudrun Schyman är en förgrundsgestalt, inte har pengar. De behöver driva valrörelse på annat sätt – och detta är ett av hennes sätt att bidra.

Det känns som att Gudrun Schyman är med och startar en ny sorts folkrörelse. Genom att bokstavligen komma hem till människor (vilket väl knappast har hänt sedan prästen kom och förhörde bönderna om deras kunskaper i katekesen) visar hon att hon verkligen är beredd att göra sitt, att berätta – och lyssna. Att samtal, umgås, be om bidrag, sälja böcker… och allt med en passionerad glöd.

Det jag tog till mig särskilt starkt var när Gudrun säger att det handlar om rätten att vara människa. Vi behöver inte dela upp oss i minoriteter och majoriteter. Det är förlegat att styra samhället efter klass. 

Det är dags att ta tag i de stora frågorna … som att förhålla oss till att vi bara har ett jordklot … och att se till att människor får möjlighet att leva sina liv … och sin kärlek.

Hon reflekterade över att vi krånglar till det så mycket kring sex och kärlek, och delar in människor i majoriteter och minoriteter. Åh, här skulle jag gärna fortsätta ett samtal med Gudrun ... för kärlek är ju mycket av min grej!

– I förra valet fick vi 25000 röster. Det räcker med att var och en som röstade då värvar tio till, så är vi i riksdagen. Det är dags nu. Vi har så mycket att göra, när vi kommer in.

När vi kommer in, säger hon flera gånger. Hon vet något viktigt. Jag smittas av entusiasmen och passionen. För första gången på många år känns det som att det kanske är viktigt att gå och rösta igen.

PS: Jag har plikttroget röstat i samtliga val sedan jag blivit röstmyndig.

PS igen: Lyssna gärna på Kristoffer Triumfs Värvet-intervju med Gudrun Schyman. Lyssningsvärd. Lyssna på hela, jag gillar slutet där Gudrun blir mer personlig. <3

Och ett sista PS: 15 maj lade jag min röst i EU-parlamentsvalet på Feminstiskt initiativ. Det kanske inte hade hänt utan att jag deltagit i ett homeparty.