Charlottes veckokrönika 17: Tacksamhet, att våga ta emot det som gives.

Var nöjd med
Allt som livet ger
Och allt det som du kring dig ser
Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
Var glad och nöjd
För vet du vad
En björntjänst gör ju ingen glad
Var nöjd med livet som vi lever här

Vi hade kurs i helgen och plötsligt står alla i köket och sjunger: ”Var nöjd med allt som livet ger…” spontan glädje i en paus.

Några korta ögonblick som väcker tacksamhet i mig.

Hela helgen med The JoyRide touch har varit så, ögonblick där jag haft möjlighet att känna tacksamhet. Och där jag ofta valt just det, i stället för något annat.

Jag menar…

… att se solen sila in genom nyputsade rutor,

… att smaka en egenlagad soppa rik på smaker,

… att se sårbarheten i ett ansikte,

… att höra skratt och fnitter vid beröring,

… att följa med någons andning och hålla händerna mjukt på kroppen och se dem höjas och sänkas i takt med andningen,

… att känna någon som klappar mig lätt på axlarna, så att kroppen vaknar och spänningarna släpper,

… att höra någon berätta om nyvunna insikter,

… att krama om en nybliven 40-åring som blivit överraskningsuppvaktad,

… att lägga huvudet på kudden och somna över boken, trots att den är hyfsat intressant,

… att känna duschen blöta ner kroppen,

… att känna doften av äppleblommor,

… att se en estnisk chokladkaka ligga på ett skrivbord, omgiven av ett tacksamt hjärta.

Det är bara några få saker jag varit tacksam över under helgen. Jag skulle nog kunna göra listan hur lång som helst.

Jag mötte en kvinna som berättade att hon under en period varje kväll noterade 25 saker hon var tacksam över, och insåg att när listan var klar, så fanns fler saker att vara tacksam över.

Jag tror det handlar om att välja förhållningssätt. Mitt liv har blivit så mycket vackrare, roligare, djupare och meningsfullare sedan jag tog in tacksamheten lite mer medvetet.

Wow, liksom.

Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 66.

PS: Förra veckan handlade min krönika om vikten av andning.