Så blir jag kidnappad av reptilhjärnan.
Panik. Något måste göras. Blicken blir stirrig. Tankarna försvinner. Kvar är bara reptilhjärnans reaktioner. Ibland får den mig att...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/06/kidnappad-av-reptilhjarnan.html
Panik. Något måste göras. Blicken blir stirrig. Tankarna
försvinner. Kvar är bara reptilhjärnans reaktioner.
Ibland får den mig att fly, ibland att slåss, ibland att
spela död, ibland att spejsa ut, ibland att gulla med hotet för att beveka det
att gilla mig.
Jag är i re-aktion och jag behöver ta ett djupt andetag och
hämta hem mig. Få tillgång till de mänskligare delarna av hjärnan.
Så jag andas och paniken släpper. Jag får fler
valmöjligheter. Tunneln öppnar sig och jag kommer ut på en ljuvlig sommaräng.
Jag undrar hur ofta det händer, alltså att något sker som
gör att jag kidnappas av reptilhjärnan. Det kan vara något som väcker min
rädsla att bli övergiven, att dö, känslan av maktlöshet, värdelöshet eller mina
skamkänslor. Ibland kanske jag inte ens har koll på vad det är… bara det att
plötsligt är paniken där, den stirrande blicken och jag befinner mig i ett
tillstånd då det handlar om ren och skär överlevnad.
Nyss var jag där.
Alarmet slogs på.
Det blinkade och skrek.
Pulsen gick upp.
Jag såg min undergång och världens undergång
och all världens katastrofer passera förbi.
Alarmet slogs på.
Det blinkade och skrek.
Pulsen gick upp.
Jag såg min undergång och världens undergång
och all världens katastrofer passera förbi.
Tills jag fann mig själv.
Tills jag slutade andas högt uppe i bröstet
och tryckte ner andningen till magen.
Några långsamma andetag och jag insåg att känslan av hot är en illusion,
är något som pågår inuti min hjärna,
något som jag kan välja att löpa amok eller inte.
Tills jag slutade andas högt uppe i bröstet
och tryckte ner andningen till magen.
Några långsamma andetag och jag insåg att känslan av hot är en illusion,
är något som pågår inuti min hjärna,
något som jag kan välja att löpa amok eller inte.
Så jag andas medvetet.
Jag känner fortfarande adrenalinet pumpa i kroppen.
Jag känner efterskalven av livrädslan.
Jag känner hur min reptilhjärna denna gång faktiskt inte använda autopiloten och valde reaktion, att den liksom tvekade vilken av dessa fem vägar som skulle tjäna den bäst.
Dess tvekan gjorde att den medvetna delen av mig hann före. Jag lät bli att göra något förhastat, lät bli att göra något som i sin roll kanske skulle kunna få ödesdigra konsekvenser.
Jag känner fortfarande adrenalinet pumpa i kroppen.
Jag känner efterskalven av livrädslan.
Jag känner hur min reptilhjärna denna gång faktiskt inte använda autopiloten och valde reaktion, att den liksom tvekade vilken av dessa fem vägar som skulle tjäna den bäst.
Dess tvekan gjorde att den medvetna delen av mig hann före. Jag lät bli att göra något förhastat, lät bli att göra något som i sin roll kanske skulle kunna få ödesdigra konsekvenser.
Den är skön den känslan, att kunna vila på hanen, att gå
från reaktion till aktion.
Att jag har möjlighet att själv välja mina handlingar.
Att jag har möjlighet att själv välja mina handlingar.
Det är bara en liten liten tunn fernissa mellan mig och
reptilhjärnan, dess reaktioner kan utlösas av småsaker och jag förstår hur
viktig den är när vi skapar krig och konflikter mellan oss.
Hur skulle världen se ut utan all denna rädsla som triggar igång reptilhjärnan?
Hur skulle en värld där jag känner mig riktigt trygg se ut?
Hur skulle en värld av kärlek kunna vara?
Jag längtar, som jag längtar.
Hur skulle världen se ut utan all denna rädsla som triggar igång reptilhjärnan?
Hur skulle en värld där jag känner mig riktigt trygg se ut?
Hur skulle en värld av kärlek kunna vara?
Jag längtar, som jag längtar.
Bra berättelse om hur reaktioner kan vara medvetna och omedvetna.
SvaraRaderaTack Palle ... att skriva om det ökar förståelsen för mig själv;)
SvaraRaderaIgenkänning.
SvaraRadera<3
SvaraRadera