charlotterudenstam

Veckokrönika 22: Jag tillåter mig att flyta med livet.

Berlin juni 2014. Det är lätt att fastna i görandet, den duktiga sidan av livet.  Men tänk om livet i själva verket handlar mer om...



Berlin juni 2014.

Det är lätt att fastna i görandet, den duktiga sidan av livet. 
Men tänk om livet i själva verket handlar mer om att flyta med och om att njuta?
Hur skulle mitt liv se ut om jag gav plats för mer njutning?
Häromdagen klev jag ner i en varm saltvattenbassäng och vara tillät mig att flyta. 
Det var månljust därinne och ganska snabbt hamnade jag i en känsla av total harmoni.
Jag insåg att jag verkligen älskar att vara i livet.

Ett av mina barn brukar fråga människor om när de känner sig lyckliga. Jag tror att hen, genom att fråga, skaffar sig speglar som kan bidra till att hen hittar sin lycka. Men det är så klart bara en gissning.

Hens frågor om lycka har fått mig att börja ställa den vidare till människor runt mig - och till den viktigaste personen i mitt liv - till mig själv. När är jag lycklig?

I Liquidrom, när jag flöt omkring i ett månsken kunde jag känna lyckokänslan starkt. Jag skulle nog till och med vilja kalla det för bliss, eller salighet. Känslan av att vara upphöjt i hundra liksom. Känslan av att totalt släppa taget.
Jag kom på mig själv med att tänka att om mitt hjärta skulle sluta slå just där och då, så skulle det inte göra något, för jag var på toppen av lycka.

Det jag märker är att jag har allt lättare att känna lycka. Kanske beror det på att jag tränat på att lägga märke till när jag känner mig tacksam?
Numera har jag så otroligt mycket att vara tacksam för
och tacksamheten skapar lyckokänslor.
Det är som att mitt liv börjat spritta mer av glädje,
sedan jag började se hur fantastiskt det faktiskt är.

Det som har hänt är att det inte längre krävs särskilt mycket för att jag ska känna mig tacksam eller lycksalig. Det kan räcka med att möta någons blick, känna hur jag släcker törsten, meditera och känna min inre värld, se något vackert jag passerar, gå runt i en stad med känslan av nyfikenhet.

Det är som att min värld på några år har förvandlats från att ofta kännas besvärlig och som att de har motarbetat mig, till att känna att det finns så mycket att glädjas åt... och för mig är nyckeln att vara närvarande. Att gå på en gata i Berlin och vara där och inte någon annanstans.

Vid flera tillfällen här i Berlin har vi hamnat i en situation då jag tidigare lätt hade kunnat känna mig stressad. Tågets tider, promenadvägen eller vad det nu kan vara, stämmer inte riktigt med den tiden jag behöver för att vara på plats i rätt tid på United Bliss festival.

Så där befinner jag mig, tiden är på väg att rinna ut och jag inser att jag inte kan påverka situationen. Jag får ta nästa S-Bahn eller U-Bahn och kommer jag i tid gör jag det, annars inte. Och stressen infinner sig inte. Det är så otroligt skönt.

Det är som att jag äntligen börjar förstå vad som inte är min business. Alltså, varför välja att känna stress över något jag inte kan påverka? Det är någon annan som kör tåget liksom.

På den här resan har jag till och med sluppit min inre domares ord: Du borde ha varit ute i bättre tid... Det må vara sant, och jag kanske ibland behöver kolla hur lång tid det tar att ta mig mellan två platser, men att sitta på tåget och låta mig fyllas av det, istället för att njuta av att se sommar-Berlin passera utanför fönstret, känns just nu som ett korkat val.

Dessutom har det märkliga varit att jag faktiskt har kommit i tid. Det är som att bristen på oro och stress hjälper till.

Vi är här för att vara med på Silja Rehfeldts första festival, United Bliss första festival, på temat Unity. Vi gjorde vårt jobb i fredags, med en fyra timmars workshop om Loving communication och på kvällen en Yoni puja.
Resten av tiden är vi fria att använda hur vi vill och självklart vill jag vara med mycket på festivalen, men inte hela tiden. Jag tillåter mig att ta det i min takt, även om det innebär att jag ibland missar något som skulle kunna vara intressant.

För det är viktigare för mig just nu att tillåta mig att flyta med... och få de möten som jag ska få... och hittills har jag haft många ögonblick av bliss och tacksamhet dessa dagar.

Jag kanske håller på att göra mitt liv till en JoyRide?

Related

veckokrönika 1447359293919826180

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item