”Lycka”. Svensk teater när den är som bäst. Tack Teater Tofta.

Fyra personer står på scenen på Teater Tofta. Riktigt varför de är där vet de inte.

De ska vara med om ett experiment som handlar om lycka. Men först behöver de svälja ett piller.

Vad är smärta i livet? Vad är lycka? Och förutsätter det ena det andra?

När jag går ut ur Magasinet på Tofta Herrgård ett par timmar senare har jag hunnit göra några intressanta reflektioner på temat.

Jag sitter allra längst fram i salongen i det gamla sädesmagasinet. Skådespelarna är bara någon meter bort. Jag kan nästan höra deras andetag och det är lätt att följa med precis allt som händer på den diamantformade scenen.

Fyra, för varandra okända personer, möts i ett vitt rum. De har accepterat att vara en del av ett experiment som ska bidra till att de känner sig lyckliga. Men vad ska egentligen hända? Vad krävs för att de ska känna sig lyckliga? Och hjälper det med ett lyckopiller?

De första minuterna är det som att rollfigurernas osäkerhet smittar av sig på mig. Vad är det för experiment undrar jag också. Men så rycks jag med i dramat och efteråt inser jag att detta är det bästa jag sett på en teaterscen på mycket länge.

Göran Parkrud och Susanna Helldén.

Teater Tofta spelar upp ett intimt nyskrivet drama, med Göran Parkrud som huvudförfattare och ensemblen som djupt delaktiga. Under repetitionstiden – och förmodligen långt, långt innan – har de funderat på vad lycka är och vad som skapar lyckliga liv … eller snarare: Vad skapar känslan av olycka? Vad är de som gör att vi inte vågar leva våra liv fullt ut? Vilka känslor av skam gör att vi håller oss tillbaka eller döljer delar av oss själva.

En av de fyra i experimentet är Susanna, som inte har några problem och som redan är lycklig. Hon har en perfekt yta, men redan med hennes nervösa skratt och hennes lite flackande blick anar vi att det är något som inte riktigt stämmer. Och Johan, analyserar sönder det mesta som sägs… och det är viktigare att fakta är rätt, än att säga vad som faktiskt känns. Och Micke som glatt exklamerar att han är bög och möts av nervösa skratt från Susanna och så Victoria som lever i en tresam relation, men som har en skruv lös som hon säger.

Ganska snabbt blir handlingen liksom livet 3.0 För ödena som utspelas framför mina ögon får också mig att ibland skratta lite nervöst, ibland skratta befriat, ibland hinna reflektera över hur jag själv skulle möta eller eventuellt döma någon som är olik mig själv. Och hur blir livet om jag ständigt håller fast vid den officiella versionen av mig? Och vad skulle hända om jag började känna?

Jag ser en grupp människor som är hänvisade till varandra under en period och vad som händer med dem. Hur den putsade ytan lite i taget krackelerar och sannare versioner av personerna på scenen börjar bli tydliga. Det är lätt att gång på gång fundera över: Hur sann är jag? När känner jag mig lycklig? Vad är det som hindrar mig från att känna lycka? Vilket ansvar har jag för mitt liv? Vad längtar jag efter? Vilka slags relationer vill jag leva i? Vilka är mina sexuella preferenser har jag? Vågar jag vara nära? Vågar jag känna?

Det är ett modigt relationsdrama som Teater Tofta spelar upp, en pjäs som ständigt tar oväntade vändningar och som dessutom är interfolierad med musik, ofta kända låtar som ensemblen satt svensk text till. Och dessa låtar… till exempel Lill Lindfors ”En man i byrån” eller den gamla Queen-hiten ”We are the champions”… bidrar till att förtäta stämningen på scenen.

Redan vid första aktens slut bara älskar jag ”Lycka”, jag tror just för dess frimodighet och dess vilja till att tala om något som är så viktigt i dag. Den visar verkligen hur vi gömmer oss bakom en massa murar, tankar och idéer, kanske i tron att vi då blir accepterade? 
Men går lyckan verkligen att finna när vi är långt ifrån oss själva? Är det inte någon annanstans vi behöver leta?

Det är spännande att se en scenografi som både är superenkel och raffinerad på en och samma gång och se skådespelarna växa i sig själva … och jag tänker att detta är en pjäs som kommer att leda till många samtal om relationer, om äktenskap och om vad lycka är.

Så har du en kväll över i sommar, ta omvägen förbi Teater Tofta i Bohuslän och se Lycka.
 Kanske, kanske, du känner dig mer lycklig efteråt… eller kanske inser du att du behöver göra något nu, för att leva det liv som är ditt.

Regi: Göran Parkrud

Scenografi och ljus: Charlie Åström

Grafisk form: Anders Wennerström

I rollerna: Viktoria Folkesson, Susanna Helldén, Johan Ehn, Mikael Dahl, Göran Parkrud och musiker Emelie Alm