charlotterudenstam

Långt där inne glöder det i dig.


Har du tänkt på att du har en inre glöd, ett inre ljus?

Nu på senhösten börjar jag omges av yttre ljus, som fyller fönster och kyrkogårdar. Ljus som ska påminna om dem som har lämnat oss och om att ljusare tider väntar.


Jag älskar att befinna mig i stearinljusens sken. Tillvaron får en skön mjukhet.

Samtidigt får det mig att reflektera över hur ofta jag låter ljus som befinner sig utanför mig själv belysa mig. Ibland kan det leda till att jag tappar kontakten med mitt eget inre ljus, eller helt enkelt, för en stund, glömmer bort att det faktiskt finns.

Nyligen befann sig en nomadkvinna i mitt hem. En kväll letade jag efter henne. Det var mörkt i rummen. Jag tittade in i vardagsrummet och hajade till när jag såg hennes skugga.

– I love being in the dark, sa hon.

Där satt hon stilla i mörkret. Då var det som att jag såg hennes glöd. Att hon var en ljuspunkt i det mörka rummet. Jag fick en skymt av ljuset i hennes, av hennes essens, av hennes varande.

På något sätt kändes det så vilsamt med en människa som inte ens behövde en lägereld för att lysa upp sitt liv, det räckte med hennes eget inre ljus.

Självklart behöver jag tillgång både till mitt eget ljus och en känsla av gemenskap med andras ljus. Då och då kan jag tända ett ljus för att påminna mig om någon som för länge sedan slutade ta sina steg på jorden. Ett stilla ögonblick då jag tittar in i ljusskenet kan jag ana min älskade farmor eller min älskade mormor. Som att vi får en stund i ljuset tillsammans då vi överbryggar tiden.

Jag minns en gång för många många år sedan. Det var allhelgonahelg i Långshyttan. Ett tidigt snötäcke hade lagt sig. Jag tog en lång promenad med en stilig ung man och vi vandrade långsamt förbi kyrkogården i kvällningen. Så gott som varje grav var prydd med lysande gravljus. Det var som att ljuset från de döda flämtade en liten stund. I den stunden tog jag hans hand, tacksam över att få befinna mig i ljusskenet, tacksam över den vita snön och glad av värmen från hans levande hand, från vilken jag kunde ana min egen värme… och mitt eget inre ljus.



PS: Jag lägger upp små tankefilmer på min Youtube-kanal. Detta är en av dem. Här finns flera.

Related

livet 4532399499242336625

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item