Jag ser tre filmer och slås av hur frihet och kärlek relaterar till varandra.

Kan jag kan känna mig tillfreds utan att känna att jag är fri att vara mig själv?

Kan jag vara tillfreds med världen när jag vet att många lever ofria?

Vilken är egentligen relationen mellan kärlek och frihet?

Tre filmer fick mig att reflektera över det igår.


I går fick jag tillfälle att reflektera över vad frihet är. Plötsligt öppnade sig en ledig helg framför mig och jag var fri att göra vad jag ville. Absolut inget planerat.

För mig kan den typen av frihet ibland kännas hämmande eller begränsande. Jag är så van att verka inom någon form av ram. Det blir som frihetens möjlighet söker musten ur mig. Vad ska jag göra av den här tiden? Jag borde göra något jag tycker är kul? Eller borde jag vila? Eller borde jag umgås med människor? Vad vill jag göra? Vad säger mitt hjärta? Vad säger latmasken i mig? Vad säger kroppen?

Att ha mycket att göra kan vara ett sätt att maskera rädslan för friheten, rädslan för vad jag kan eller vill göra, när jag inte har några tyglar som håller mig. Då blir det så uppenbart att det är jag själv som väljer vad jag gör med den fria tiden. En av mina mer stränga inre röster tycker naturligtvis att jag ska använda tiden på något smart sätt.

Så jag gör ett val. Jag gör något jag har längtat efter länge. Jag unnar mig att göra en privat filmfestival och ser tre filmer på raken på biograf. Och nu efteråt inser jag att de tre filmerna jag valde att se alla, på sina egna sätt, handlar om frihet. (Det går säkert att se andra teman som förenar dem också – men det som ställer sig längst fram för mig just nu är just frihetstemat.) Jag valde filmer utifrån möjligheten att just se tre filmer i följd och att det fanns något i var och en av dem som kallade på mig. Men jag visste inte särskilt mycket om någon av dem.

Jag inleder med The good lie och jag får blunda då och då i filmens grymma inledning – en by i Sudan som bränns ned, alla vuxna dödas och barnen bevittnar detta och ger sig sedan på flykt mot fred – och frihet. Jag får följa dessa barn på en mer än hundra mil vandring genom savannlandskap och sedan 13 års vistelse i ett flyktingläger i Kenya. Just dessa unga vuxna får vinstlotten att få åka till Amerika. De kommer till frihetens land… men frågan vilka värden som är viktigast för dessa unga människor, med helt andra livserfarenheter än amerikanernas. Den känsla som följer mig ut ur biosalongen är att frihet är viktig, men att kärlek och medkänsla är fundamentalt.

Feelgood-filmen 100 steg från Bombay till Paris av Lasse Hallström för mig in i en indisk familj, som efter en katastrof händelse lämnar sitt hemland för att pröva lyckan som krögare i Europa. Här känner jag att friheten handlar om att följa en dröm, att våga stå upp för det som känns viktigt och att inte låta sig nedslås av tillfälliga nederlag. För mig blev filmen ett snäpp vassare än en vanlig feel good-film, för det fanns en rad oförutsägbarheter längs filmens väg. Också här känns det som att friheten är oerhört viktig… men att frihet utan kärlek blir mindre värdefull.

Och så storfilmen Interstellar, där vi möter ett jordklot där grödorna håller på att dö ut och där framtiden för människorna är mycket dyster. Så dyker vår hjälte upp, han som ska ge sig ut i universum och genom ett maskhål ta sig till andra galaxer som kanske kan ta hand om mänskligheten. Innan han åker lovar han sin förtvivlade unga dotter att återvända. Och så går färden ut i rymden, till det okända, med det viktiga uppdraget. Några få människor i ett pyttelitet skepp i den oändliga rymden, hänvisade till varandra, men där det finns ett underliggande stråk som handlar om kärlek och kärlekens enorma kraft. För vem vore du ensam på en planet i ett okänt solsystem? Med friheten att vara du? Men utan den gemenskap som andra människor kan ge?

Det skulle vara intressant att skriva mer och djupare, eller samtala mer om just den filmen. Men jag vill inte skriva mer explicit här, eftersom det kunde förstöra din bioupplevelse.

Se gärna alla dessa filmer och lägg märke till vilka teman som du lägger märke till och i vilken mån de speglar vem du är just nu.