charlotterudenstam

Veckokrönika: Lyssnar du in dina egna behov?


Framför mig ser jag en utmattad kvinna, en utgivande kvinna, en person som i stora delar av sitt liv sett andra som betydligt viktigare än hon själv.

Hon får frågan: Vad tycker du om att göra? Vad vill du? Hennes svar är en förvånad blick. Hon har varit så inriktad på att uppfylla andras uttalade och outtalade behov att hon inte ens vet vad hon själv tycker är roligt längre.
Så börjar hennes tårar stilla strömma, något djupt väcks i henne av denna fråga.

Medkänsla är en raffinerad och hög form av kärlek.

Det finns en idé i vårt samhälle om att den som tänker på sig själv är en egoist. Att den som tänker på sig själv skulle välja lustprincipen och riskera att köra över andra. ”Bara jag får det jag vill, så är jag nöjd och det rör mig inte i ryggen och det sker på andras bekostnad.”

En värld fylld av praktegon som bara tänker på sin egen tillfredsställelse får naturligtvis problem. Det skulle kunna utvecklas till att människor möts som barn i sandlåda, där de kämpar om varandras leksaker. Ett samhälle som bygger på konkurrens, ett samhälle som bygger på status, ett samhälle som bygger på idén om bättre eller sämre, hög eller låg. Ett samhälle där min lycka och välgång är viktigare än någon annans. Det kan leda till ett samhälle utan solidaritet och där medkänslan går förlorad. (Och jag skulle vilja säga att det samhälle jag ser, är nedlusat med de värderingarna, tyvärr.)

När någon, som jag, börjar tala om mänskliga behov, är det därför lätt att säga: Så du menar att alla ska bli egoister? Vilket samhälle vill du egentligen ha? Är du egentligen en roffare? Vill du att dina behov tillfredsställs på andras bekostnad?

Jag tror att vi behöver ett samhälle där hjärtat finns med, där omtanken har en stor och självklar plats och där vi behöver lyssna in våra egna behov också. Vad behöver jag just nu? Vad behöver jag just nu, för att i nästa steg kunna ge något till någon annan? Vilka grundläggande behov behöver jag ha tillfredsställda för att kunna göra mitt för samhället och för mina medmänniskor? Vad behöver mitt hjärta just nu?

När jag talar om ”behov” klättrar jag inte runt så mycket i Maslows behovspyramid. Men jag tror att vi, för att fungera som människor – och kunna dra våra strån till stacken – behöver ha tillgång till det mest grundläggande, som mat, sömn och tak över huvudet. I denna tid tror jag också att de existentiella behoven blir allt viktigare. Att känna att jag ingår i ett sammanhang, att börja inse att vi alla är ömsesidigt beroende av varandra, att vi mår bra av att ta hand om oss själva och varandra. Att medkänsla faktiskt är en raffinerad och hög form av kärlek.

Jag tror att den som tappar bort sig själv, sitt hjärta, sin mening med livet, också har svårare att göra saker för andra. Jag tror att den personen börjar famla, att den personen till slut riskerar att förlora fotfästet. Jag tror också att risken är den att den personen börjar lägga ansvaret på sin behovstillfredsställelse på andra: ”För att visa att du inte är en egoist ska du fixa mig”. Jag tror inte att vi kommer långt genom att skuldbelägga oss själva eller någon annan.

Men jag tror att den där utmattade kvinnan då och då behöver stanna upp tillräckligt länge för att svara på frågan: Vad behöver jag? Vad ger mig mening? Vad kan jag göra för att se till att mina behov tillfredsställs?

För gör hon det fyller hon sig med kraft och har hon kraft kanske hon, paradoxalt nog, kan ge mer till sin omgivning, istället för att ställa sig i kön bland de i förtid utmattade?

Rent konkret har en av mina egna strategier för att samla kraft varit – och är – att meditera. Att bjuda mig på tid i eget sällskap. Att bjuda mig tid till varande. Jag undrar om jag ens hade överlevt utan den behovstillfredsställelsen?


Reflektionsfråga:

Vad behöver du just nu?






Charlotte coacher dig gärna om lusten, livet och relationerna.

Related

veckokrönika 827083256562714169

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Så viktiga saker du tar upp!
    Att först och främst bejaka sig själv och sina egna behov.
    Om jag inte vet hur jag ska ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna ta hand om andra?
    Att föregå med gott exempel är en bra väg tycker jag.
    "Freden i världen utanför startar inom dig själv", som nån sa.
    Att vi människor ska behöva LÄRA oss att "älska oss själva"...
    Det borde ju vara självklart.
    Vi får jobba vidare på det helt enkelt...
    Kram och tack för en fin och intressant blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lena <3 Jo, jag försöker ta upp viktiga frågor som startar i mig, i oss, för det är precis där det börjar. Hur skulle jag kunna tala för fred och kärlek om jag slår på andra eller hatar en massa?

      Radera
  2. Ja det är ju den där Jante som vi kämpar emot, inte snacka för mycket om sig själv eller våga lyfta vad man är bra på. Sen jag började följa mitt hjärta har jag blivit bättre på att även lyfta andra och peppa dem att följa sina drömmar, för när man gör det så är det min upplevelse att jag blir den bästa versionen av mig själv och därmed har mer positiv energi att ge andra. Win-win!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Maria, du sätter ord på det på ett bra sätt. Jag älskar att peppa andra och jag märker också att när jag gör det utan liksom krav på att få något i retur, så bara händer det av sig själv. Kanske inte av just den personen, men goda vibbs sprids <3

      Radera

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item