Film: Äntligen en actionrulle där en hämndgudinna är hjälte.

I ökenlandskapet färdas en rasande furie, en hämndgudinna, på väg mot det gröna landet.
Hon är förföljd av maktgalna härskare, som ser henne som ett hot mot deras självuppfunna världsordning.
Och som en joker i leken finns Mad Max.
Frågan är vad denna actionrulle vill förmedla till mig.


En av de roller som gjorde Mel Gibson till en stjärna var den som Mad Max. Han gjorde den flera gånger. Inte en gång gick jag på bio för att se honom. Filmerna ropade inte på mig.

Nu förde jag ett samtal med vänner som gillade den nya Mad Max-filmen Fury road. Min nyfikenhet var väckt, och så satt jag där på Saga i går kväll och lät mig översköljas av denna dystopi, som var möjlig för mig att se, tack vare det geniala greppet att föra in en ny dimension: Låt oss kalla den könskampen.

Jag skulle kunna säga att Mad Max Fury road är en enda lång biljakt genom öknen, på planeten jorden efter att vi har förstört den så mycket att vatten är en bristvara och träd knappt är något som människor minns.

Om handlingen vill jag inte säga så mycket, mer än att den givetvis går att läsa som en saga om kampen mellan det goda och det onda.

Just i denna saga är det intressant att se att de allra flesta män beskrivs som antingen megalomaniska, som ränksmidare, som manipulatörer, som maktmissbrukare eller som extremt lättmanipulerade. 

Ett gäng missbildade härskare får sina hjärntvättade undersåtar att tro att livets mening är att dö en hjältedöd för att komma till Valhall. (Se hur de väver in gamla asatroingredienser i det förödda ökenlandskapet. ) 

Olika krigsherrar förfogar över små territorier i det torra landskapet. När de möts uppstår strider. Som att det enda männen har kvar är en slags instinkt att slåss och att känna makten över sina undersåtar. 

Kvinnans enda roll är att födda friska krigare till dessa sjuka klaner. För i kvinnan finns fortfarande något friskt.

Se där börjar du ana något. 

Det är som att kvinnan i denna berättelse är den gestalt som möjligen har en förmåga att bryta dödläget. 

Kanske det är kvinnan som kan se till att slita bojorna av slavarna? 

Kanske det är kvinnan som kan öppna ögonen på de förslavade männen och bidra till att de ser den stora bluffen som de har köpt? 

Kanske är det kvinnan som kan bidra till att resurserna fördelas mer rättvist? 

Kanske är det kvinnan som är människan? 

Eller, det kanske är kvinnan som behöver återuppväcka det humana i människan?

Mad Max Fury road heter alltså filmen. Jag antar att namnet är  medvetet valt. För detta handlar om ens slags vansinnesjakt, en hämndjakt, men också en befrielseakt. Och att huvudpersonen heter Furiosa, bör komma av ordet furie, hämndgudinna.

Det är Furiosa som skapar den stora jakten, genom att köra åt fel håll, mot en förmodad frihet och det är denna handling som får alla gubbar att hicka i takt, samtidigt som de vässar sina vapen och ger sig ut för att döda henne.

Det blir nästan som ett cirkusfölje som färdas över ökenstäppen. Ett följe av märkliga fordon. Jag tänker att filmskaparna haft riktigt roligt när de skapat detta lapptäcke av förstörelsemaskiner. Som till exempel marschmusiken som ackompanjerar krigarna. Ett enormt slagskepp som består av högtalare, framför vilket står en kille och spelar hetsigt på en eldröd elgitarr för att mana fram killerinstinkten hos krigarna.

Jag är själv rätt ointresserad av slagsmål, av dödande och av hjältar som överlever på de mest märkliga sätt. Men om jag ser det som en saga, blir det lättare att stå ut – särskilt som världens hopp består av kvinnor som vägrar inordna sig i systemet. Som står upp för något slags mänsklighet. Och som har en dröm om att frön en gång ska gro på den varma torra jorden.

Men Max då, han som ska vara vår hjälte. Tja, det känns lite grand som han faktiskt blir utnyttjad i den här filmen. Filmmakarna vet att många biobesökare minns den här galne mannen, att många har en relation till honom, att de kommer att söka sig till biografen… för att upptäcka det finns någon som är strået vassare än honom och vars egna stråk av galenskap är att hon vill något gott och att det finns fler i hennes universum än hon själv. Mad Max, däremot, förblir den ensamme ryttaren. Och världen tycks vara i större behov av en furie.