charlotterudenstam

Jag längtar efter oskuldens tid, efter en värld där alla är vi.



Det är inte alltid jag orkar med bruset från nyheterna.
Det är som att något i mitt system säger nej till att höra mer om bränder av flyktingboenden, mer sd-retorik, mer om människor som begår grymma handlingar.
Det är som att jag ganska ofta längtar efter oskuldens tid – åt att se också det fina och kärleksfulla i oss.
Jag är naiv, jag vet och jag älskar det.

Jag skapar ett rum inuti mig där kärleken finns. Det är där jag måste börja.


Igår lyssnade jag på senaste avsnittet av satirpodden Lilla Drevet. Ett av ämnena handlade om Sverigedemokraternas retorik i förhållande till när någon av deras egna främsta företrädarna gjort bort sig på riktigt och sagt eller gjort något riktigt dumt. (Som jag inte ens vill citera här). Vad som beskrevs var hur andra höga potentater inom det bruna partiet svarade på frågor kring dessa händelser och när det ganska ofta blir: Vad då för järnrörsincident, vad pratar du om, det har jag inte hört talas om, berätta. Alltså, som om ledande sd-are drabbas av demens när det gäller råa uttalanden om flyktingar, svenskhet eller järnrör.

När jag lyssnar hinner jag tänka att satiren känns så nära verkligheten att jag nästan sätter i halsen. Dessutom ökar min känsla av att inte vilja slå på nyheterna för att riskera att höra ännu mer av den ekerothska retoriken.

Jag längtar till oskuldens tid, till att vi ska komma ihåg de delarna i oss. Det handlar inte om att gå tillbaka i tiden, det handlar inte om nostalgi, det handlar inte om att det var bättre förr. Jag talar om något annat. Jag talar om barnet inom mig, det oskyldiga i mig, det magiska i mig, det orädda i mig, det i mig som vet att allt är möjligt. Jag talar om det kärleksfulla och det nyfikna i mig. Jag talar om det som vill undersöka vad världen är och som möter den utifrån att inte riktigt veta, men söka de sanningar som dyker upp längs världen. Jag söker en värld där den politiska retoriken inte behövs, där huggen och slagen är borta, där ingen längre minns vad gränser, pass, flyktingar eller krig är. Jag längtar till oskuldens tid, där det går att puffa bort rädslan med ett andetag.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, för det känns så starkt i mitt bröst. Det är något väldigt märkligt och egentligen helt absurt att vi människor tror att vi kan äga delar av jordklotet, att vi tror att vi kan sätta upp gränser, att vi dödar varandra för saker som sker inuti våra huvuden. Hur kan vi bara tillåta det? Hur kan vi bara spela med i det spelet? Hur kan det komma sig att det är så många som skanderar med när en hetsande brun politiker talar om vi och dom?

Jag blir så trött på det där. Jag söker andra rum. Eller snarare, jag skapar ett rum inuti mig där kärleken finns. Det är där jag måste börja.

Jag läste en text en vän skrivit på Facebook i dag. Det var den som födde det här blogginlägget. Jag ska meditera över det i dag.

”Innocence is not something that is Lost, it is something that is Remembered. The Power of Innocence is in the Being of who we really are, In this world. To Live our Truth from a place of peace of Mind. The Mind is searching for something... seeking fulfilment, safety, acceptance, money, sex, joy, power....

It is our relationship with these things that connects us with them. Most relationships build up stress, a kind of poison that comes from disappointments and hurts, this actually creates more separation and much Judgement. This is the major cause of broken relationships.

To Free ourselves form the "old stories" and to be Met in our wild power with Innocence Acceptance and Love is to create a new relationship To Relationship.”


Och även om han skriver om något som händer mellan människor, i kärleksrelationer, så känns det för mig som det också går att överföra till något vidare, till något större, till hur jag förhåller mig till världen.

Jag tror nämligen att det verkligen finns en kraft i oskuldsfullheten, att det är i den jag kan vara mig själv i denna värld. Tänk när jag verkligen kan leva min sanning utifrån att det är lugnt i mitt sinne. Vad händer när jag släpper sökandet efter trygghet, att bli accepterad eller glädje.

Kan jag bygga relationer som inte skapar stress, där jag inte känner smärta och besvikelser. Kan jag skapa relationer utan att döma andra, kan jag släppa det gamla och mötas i min fria vilda styrka med min oskuldsfullhet och kärleksfullhet och därmed skapa en ny sorts relationer. Det är det jag vill, det är det jag önskar. En värld där hat och rädsla och bruna rockar inte behövs, där det försvinner av sig självt, för att kärleken är större.

Ja. Jag längtar. Mitt bidrag är att sprida ord om kärlek, helt enkelt.

You may say that I am dreamer, but I'm not the only one...

Related

livet 589174684001326843

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item