charlottecronquist

Möts du också av omtänksamheter?



Vad behöver du just nu Charlotte?
Jag tittar upp, nästan förvånad, så van att fixa det mesta själv. Jag känner efter och ber om det jag behöver.
Det är som att jag återupptäcker det där med omtänksamheter.

Det finns något sårbart i att leva ensam i ett slott, utan en given famn, och då och då är det viktigt att känna att någon ser mig.

Jag vet inte om det finns något som heter just omtänksamheter, i så fall är uttrycket skapat nu. En omtänksamhet kan vara ett vänligt ord, en gest, ett sätt att visa att man bryr sig om. Det kan vara en blick, en nick, en kram och ibland kan det också vara att låta bli att hugga eller slänga ur sig en sarkasm när möjligheten ges.

Omtänksamheterna kan både ges och tas emot, de kan ske mellan människor eller i förhållande till mig själv. När jag säger nej till något jag inte ska göra, är det ett sätt att vara omtänksam mot mig själv, eller när jag lyssnar på kroppen som säger, du behöver röra på dig lite nu.

Den egna omtänksamheten kan jag styra över själv. Men den som gives av andra har en annan dynamik. När jag själv är omtänksam och strör omtänksamheter runt mig, ökar naturligtvis sannolikheten för att jag ska bemötas på liknande sätt tillbaka. Men så kan den komma emot mig, utan någon som helst förväntan på min sida.

Det är då jag kan bli så glad att jag nästan gråter. Det är någon som ser mig, som vill ge mig sin uppmärksamhet en stund, som är beredd att möta ett behov hos mig, ibland till och med en önskan.

Kanske är det en av gåvorna med att leva ensam och i frihet att jag inte tar omtänksamheterna för givna och att det nu är lättare att se dem? Jag vet inte. Men i dag har jag en större förmåga att se andras vänlighet, andras omtanke om mig. Det finns inte längre något att ta för givet. Det finns inte heller någon som borde göra något för mig, någon som jag kan gnälla, skälla på eller vara riktigt sur i förhållande till på riktigt nära håll.

Så jag får alltså denna möjlighet att bli jublande glad, eller stilla glad, eller bara få et hjärtslag av tacksamhet de gånger någon frågar vad jag behöver och är beredda att ge mig det.

Ibland kan det vara en enkel fråga: Charlotte, behöver du en kopp kaffe nu? En annan gång kan det vara någon som stilla tittar på mig, som liksom har andats in mig och säger: Vad, du har förändrats, du ser så mycket mer levande ut än senast jag såg dej. En tredje gång kan det vara någon som säger: Det ser ut som att du behöver en kram. En fjärde gång: Jag tror du går igenom en svår tid, vill du träffas, så kan jag finnas för dig en stund?

Med dessa verkliga exempel vill jag visa att de där omtänksamheterna kan se så olika ut, kan ha så vitt skilda innehåll, men att de leder till samma sak, att jag känner mig omfamnad av dem och av livet. 
Det finns något sårbart i att leva ensam i ett slott, utan en given famn, och då och då är det viktigt att känna att någon ser mig, att jag finns och att också jag har behov av omtänksamheter.
Samtidigt är det skönt att veta att jag har förmågan att stilla mig, ge mig själv tid och kärlek när jag behöver det.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare.Love is the answer.


Related

livet 1293144422063233337

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item