Konsten att njuta av våren

Ibland talar till och med träden i Vasaparken sitt tydliga språk.

Jag vandrar omkring i Vasaparken i Stockholm. Löven slår ut så snabbt att jag nästan kan se det. Somliga människor är ordentligt påpälsade, medan andra låter solen smeka den vinterbleka huden.

Jag undrar om de tunnklädda njuter av solens strålar, eller om det bara handlar om att få lite färg på kroppen.

Så här i vårtid spirar det överallt. Också kärleken spirar. Allt fler går hand i hand. Jag ser tjejer som pussar varandra, killar som går ut med sin gemensamma hund, barn som pussas av sina mammor, pappor som tittar kärleksfullt på barnets moder. Jag ser dem som sitter på parkbänkar och njuter av att titta, att äta en glass, att smeka en hand, att bara vara, andas och njuta av färgkaskaderna i parkens rabatter.

Det är som att livet har återvänt och med den ett extra pirr, en extra dos av livsglädje. Det är som att parken har olika rum. Ett där folk i olika åldrar leker med bollar, ett annat där barnen leker hejvilt, ett tredje där folk äter och dricker, ett fjärde en mer undanskymd parkbänk där det pysar när ölburken öppnas och ett femte där hundar gläfser.

Överallt är det liv. Vardagsrummet har plats för många olika behov, för många längtor. Från allt från att läsa tidningen, snapchatta eller helt enkelt titta på dem som passerar förbi.

I mig spritter det också. Det känns särskilt härligt när jag vistas i vardagsrummet med en stor hand i min, en hand som håller min stadigt, som ömsom drar ner min takt och ömsom ökar den, en hand som för mig i en dans jag får allt lättare att hålla takten med.

Ibland vistas jag där i parken med ett litet barn som upptäcker världen, som spritter av livsenergi och där hen blir extra upphetsad när hen ser andra barn.

När en bor i ett slott på 24 kvm är det skönt med detta större vardagsrum där jag kan njuta av folkvimlet, av naturen och av rörelsen i rummet. Det är precis inom räckhåll, bara ett stenkast och några trappor bort.

Det finns också små fläckar gräsmatta där i parken där det är möjligt att lägga sig en stund, låta solen ta tag i lockarna medan jag lyssnar på en podd eller en artist vars musik jag för tillfället är förälskad i.

Just i dag pendlar jag mellan Thåströms ”Beväpna mig med vingar” och Eva Dahlgren ” Hela världen står i blom”.

Och jag känner att jag blommar där i parken. Att jag tillåter livet att ske mig där i parken. För ett öognblick kan jag föreställa mig att jag har vingar och tittar ner över folklivet i parken, med möjlighet att observera kärleken som finns där, sprittandet som finns där, lusten som finns där.

Vasaparken, en vårvärld i miniformat. Ut och älska våren du med!

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer