Sexualitet: När kroppens impulser tar över

Tänk dig att du står mitt emot en person och upptäcker att kroppen snabbt börjar vibrera.
Det är inget du styr med tanken, med känslan eller något medvetet. Det är som att kroppen agerar på egen hand.
Då är frågan, ska du låta vibrationen ta över och följa impulsen. Eller är det nu det är dags att säga stopp?

Hur gör du när du känner att kroppens energi börjar svänga i mötet med en annan människa? 

Jag sitter lugnt och stilla på en bänk omgiven av vänner. Det är lite ruggigt och småkallt, men samtalet är varmt. En ny person kommer till sällskapet och sätter sig vid bänken bredvid min. Vi hälsar och våra händer snuddar vid varandras. Jag har aldrig sett denna människa tidigare. Vi börjar småprata lite och jag märker hur kroppens energi börjar svänga, hela mitt väsen börjar vibrera. Jag fortsätter samtala, samtidigt som jag känner hur energin byggs upp i kroppen. Det finns ingen kroppskontakt, men däremot en energimässig kontakt som är där ögonblickligen. Efter en liten stund sitter jag där och flämtar och undrar vad det är som händer med mig. När hens arm snuddar vid min känns det som att jag exploderar. Jag bevittnar hur vibrationen tar över. Jag undrar om det är möjligt att kroppar har en egen intelligens och i denna stund tänker jag att så är det.

Jag fascineras allt mer av vad som är möjligt när min utgångspunkt att jag är fri att vara mig själv, när jag är nyfiken på min omgivning och på mig själv, när jag experimenterar med att känna och möta den sexuella energin på olika sätt. Ju mer jag tillåter den att svänga där inom mig, desto mer intensivt blir livet. Jag tillåter mig att andas med svängningen, med vibrationen. Det kan innebära att jag följer en impuls som kommer från hjärta eller kön, och den impulsen kan vara allt ifrån att stilla bevittna det som sker inuti och runt mig, eller att agera på något sätt. Jag tillåter mig då att nyfiket ta emot impulsen och bara ibland väljer jag medvetet att trycka ihop den, liksom lägga locket på, kanske för att skamkänslor eller rädslor kommer upp till ytan.

När jag tillåter mig att känna alla möjliga förnimmelser, när jag undviker att döma dem, när jag bevittnar dem, leker med dem, flödar med dem, så är det som att livet blir rikare, mer nyanserat, det är som att jag ser fler och fler detaljer i paletten som är livet. Kanske är det till och med så att min färgpalett utökas ju mer jag släpper taget och tillåter livet att uttryckas?

Jag minns när jag, för ganska länge sedan, under en längre period levde i en svartvit värld. Jag var så rädd för mig själv att jag hade stängt ner till och med mina känslor, att jag inte längre visste om jag var glad eller ledsen. Ofta agerade jag förmodligen som om jag gick på valium eller något annat lugnande. Det var som att jag inte riktigt deltog i mitt eget liv. Flera gånger kom människor och sa att jag behövde börja känna igen. Förmodligen sa de energimässigt att jag behövde komma tillbaka till livet och aktivera mina sinnen och mina känslor.

Det var som att jag sakta vaknade ur en djup sömn. Färgerna kom så småningom tillbaka. Jag kunde börja urskilja känslor och känna dem. Jag började få kontakt med kroppen. Från att ha levt livet nästan uteslutande i mitt huvud började andra delar av mitt system att räknas, att leva upp. Min kropp började känna, fick ökad förmåga både att känna glädje och sorg, kåthet och smärta.

Förändringen har skett gradvis och pågår än. Det är snart 20 år sedan jag levde i en grå värld. Jag kan inte riktigt säga vad som öppnat min kropp, mitt hjärta och mina sinnen, jag vet bara att i dag så känns livet så mycket mer. Jag förnimmer så mycket mer. Och det är möjligt att känna också den där vibrationen som jag inte alls var medveten om då.

Så vad behöver du göra för att känna vibrationen hos dig? Hur gör du när du känner att kroppens energi börjar svänga i mötet med en annan människa? Törs du ta ett steg framåt och ta för dig av livet, eller väljer du att avvakta lite?

När jag tar stegen framåt, när jag följer vibrationen, är jag sällan rädd, för då är det ofta så uppenbart att den är ömsesidig och att det egentligen inte finns något att vara rädd för. Utom möjligen att njuta oförskämt mycket.

Vill du också ta för dig av livet?

Testa min stora kurs Ta makten i ditt liv – den är omfattande och lite krävande och kan bidra till att du njuter mer av att vara du.

Eller den lite mindre kursen Älska kroppen.

För att du är värd det.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer