Veckokrönika: Att göra rent hus

När jag renoverade köket så var det ett beslag som fattades till ett av köksskåpen och jag tänker: Det fixar jag i morgon.Tre år senare saknas ännu detta beslag. Det är som att det uppstår en blindhet över att helheten ännu inte är där.

Jag har sett så många små detaljer som ska fixas i morgon, men som kanske blir av först när det är dags att flytta.

Så vad är det som gör detta? Att det sista inte blir gjort?

Att göra rent hus kan betyda många saker. En av dem kan vara att fixa de där detaljerna, så att helhetskänslan äntligen uppstår. Ett annat sätt att beskriva det är att jag därmed tar bort de sista skavankerna. Men det kan också handla om att bokstavligen göra rent hus, genom att städa bort det som inte längre hör hemma där, det som inte längre fyller någon funktion eller som sedan länge legat bortglömt och oanvänt i någon hörna.

Jag funderar på vad det är som gör att jag blundar för de skavanker jag omges av och för att jag dessutom gör huset nästan rent, men så tappar bort att få undan det allra sista, för att skapa en harmonisk miljö runt mig. Jag upptäckte häromdagen en list i köket som hängt löst sedan jag flyttat in och som jag småirriterat mig på varje gång jag öppnat skåpet… och nu fick jag impulsen att ta fram lim och tejp och fixa det. Insatsen tog så där 5 minuter.

Det finns också en tendens att låta surdegar finnas kvar, som om jag inte riktigt vore värd en harmonisk tillvaro. Ibland kan det vara så att surdegen representerar något jag inte helt vill släppa. Som att den unkna doften från surdegen ändå på något sätt gör att jag känner mig mer trygg och hemma, eftersom jag inte utmanar mig till att få bort surdegen.

Det som händer då är dessutom att surdegen jäser, stinker allt mer, tar allt mer plats, både fysiskt och energimässigt. Det blir som att den för varje dag som går blir tyngre och svårare att få bort.

Så jag ser mig mer uppmärksamt om på slottet, som i sig är minimalt, för att skärskåda om surdegarna är borta, om jag har gjort läxan, om jag är beredd på att leva i ett rent hus, fritt från gammalt groll, gamla känslor, gamla rädslor, gamla skamkänslor, gamla kopplingar till andra.

För min inre blick ser jag en stor svart kabel som tidigare förenade mitt hjärta med världen. Jag trodde jag behövde den där kabeln för att leva, eller snarare för att överleva. Den har funnits med mig sedan långt innan jag kom till slottet och jag visste att mitt viktigaste inre arbete var att kapa mina kopplingar till den kabeln, att den representerar den energi som fortfarande är investerat i något sedan länge dött, men som rädslan i mig haft svårt att släppa.

Jag tittar ner på den svarta kabeln, jag ser att det finns en ynka tråd kvar som länkar den till mitt hjärta. Då tar jag fram saxen och jag klipper. Kabeln ligger helt fri på golvet och jag bär ut den ur mitt hem och ur mitt liv, jag behöver inte denna konstgjorda andning längre.

För en stund känns det lite tomt, ett stråk av ångest och skam passerar mitt hjärta, jag känner ett lätt tryck där, tankar som säger att det är fel eller förbjudet att släppa taget om något gammalt. Jag inser att det är kabelns dödsryckningar jag hör i mitt hjärta. Det är ett eko från det förflutna och inget jag behöver agera på.

Jag tittar runt omkring på slottet. Det är som att min rymd, min space, mitt utrymme har blivit större nu, huset är rent och jag känner mig fri att dansa hur vilt jag vill eller har lust med.

Vad behöver du göra för att göra rent hus inuti dig?

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare.
Love is the answer

Här tar du kontakt med Charlotte när du behöver coaching.