charlotterudenstam

Sexualitet: När apberget flyttar ut på klipporna





För mig är det spännande att, likt en upptäcktsresande, utforska nya platser där människor möts. Vilka normer och regler gäller just här? Vilka är koderna? Hur är det okej att umgås?

Den senaste tiden har jag besökt officiella nakenstränder, jag har en gång badat naken från en klippa utan skyltar och jag har besökt inofficiella nakenbad.

Jag upptäcker att det finns olika kulturer. På vissa ställen handlar det helt enkelt om att vara naken och på vissa mer inofficiella nakenstränder finns en sexuell underton.


Du som följer mig vet att jag är van vid nakna kroppar, jag är van att umgås med tantriska människor, jag är van vid att tala om relationer och om sexualitet.

Jag har varit i så många rum där människor tillåter sin energi att flöda fritt, där hjärtan pulserar i kapp och där den sexuella energin väcks. Ibland kan det vara stark energi i rummet, hög intensitet och ibland kan det vara alldeles stilla, nästan sakralt, med en känsla av att hela rummet är uppfyllt av en kärlek som är större och mer än personerna som vistas där. I dessa rum brukar jag känna mig helt trygg. Nästan alltid finns där en eller flera personer vars roll är att ”hålla rummet” eller ”hålla space”. Uttrycken kan låta flummiga, men detta är med och skapar den trygghet som gör att människor kan våga testa sina gränser med vetskapen om att något händer – fysiskt, känslomässigt, energimässigt, tankemässigt – så finns det någon eller några att vända sig till, att bli sedd eller hållen av.

Så går jag ut på en klippa i Stockholms skärgård. Jag har aldrig tidigare varit här. Jag vet att här samlas nakenbadare, men också människor som vill vara sexuella på klipporna. Det finns de som vill titta på andra, de finns de som vill ha sex med någon de känner, de finns de som vill bjuda in nya personer att ha sex med och så finns det säkert en hel del annat som är okänt för upptäcktsresanden i mig.

Jag vandrar mellan klipporna i denna värld, i denna miljö, där jag inte riktigt känner koderna. På klipporna sitter nakna män en bit ifrån varandra. Jag får associationen till apberget på Skansen. Det är som att de sitter och väntar på något och för min inre blick ser jag röda babianrumpor och erigerade penisar. De sitter där och spanar, ut mot havet, mot varandra, mot dem som vandrar på klipporna. Jag vet inte vad de spanar efter, jag vet bara att jag känner stråk av rädsla smyga genom min kropp. Jag vill instinktivt ha personerna på apberget så långt ifrån mig själv som möjligt.

Så småningom finner jag en klippskreva, i närheten av några solande nakna par. Vi samtalar om vad som sker här på klipporna, om friheten att vara och friheten att titta – men också om den kultur av gränslöshet och skamlöshet som också tycks leva här.

På håll ser jag ett par som ligger nära varandra. Jag anar att mannen håller handen nära kvinnans kön. Genast sker en rörelse. Flera män flyttar sig närmare. Någon sitter så nära som två meter bort. Dessa betraktande män onanerar hela ogenerat med blicken fäst mot det par som möjligtvis, om en stund, kommer att övergå i älskog. Jag vänder mig bort, känner mig ytterst generad, och undrar i mitt stilla sinne hur jag skulle reagera om jag själv tillät mig att bli intim med den typen av åskådare.

Paret jag samtalar med, som ofta går hit, säger att det finns män som väljer att sätta sig alldeles för nära dem, som de bett att flytta sig, som de till och med kollat nummerplåtarna på bilarna på, som de vet identiteten på, som efter timmarna på stranden återvänder till fru och barn och som i denna miljö är lite grand som sjöfåglar som vill fånga något ätbart i vattnet och som viker undan en stund när någon skriker eller hötter med näven, men som sedan återkommer igen och igen.

Jag ligger stilla i min klippskreva. Jag noterar männen, somliga av dem satt tidigare på apberget, och nu cirklar de alltså som fåglar runt, runt, som för att kunna snappa åt sig de bästa bitarna. Jag noterar hur deras händer fokuserar deras eget kön, medan blickarna är helt koncentrerade på det som händer eller kanske händer en bit bort.

Jag känner hur långt jag är ifrån de tantriska rummen, jag känner att här saknas någon som håller space, jag känner mig invaderad av den primala kåthet som jag uppfattar här. Jag väljer att fästa blicken på annat än det som går att koppla till något sexuellt och blir allt mer illa till mods. Det är som att det finns en längtan efter kontakt och närhet där som inte kommer längre än så eller som jag är oförmögen att uppfatta. Kanske skapar det en tillfällig lycka för en man att känna hur kåtheten stiger i kroppen medan blicken är fästad på något som uppfattas som eggande, medan jag själv mest får associationer till en porrfilm jag inte har lust att se.

I det laglösa land som klipporna utgör en slags fristad och jag funderar en del över om det finns en möjlighet att friheten ibland blir ett snäpp för stor, om den blir svår att hantera, så att den skapar ett beteende av bristande respekt för andra? Kan skamfriheten förvandlas till en skamlöshet som ibland kan kännas plågsam eller integritetskränkande för andra? Jag inser att jag känner mig bättre till mods och friare på traditionella nakenstränder, där kroppar helt enkelt är kroppar.

Samtidigt kan jag tycka att det är fascinerande att vi i Sverige i dag kan hitta dessa små enklaver där människor öppet kan söka sexuella kontakter med varandra, eller kan vistas i en miljö där det är tillåtet att koppla nakenhet till sexualitet … och där det samtidigt inte är nödvändigt att göra det.

Jag vandrar tillbaka längs klipporna, tillbaka till den värld där jag bättre känner spelreglerna och det känns skönt att vara tillbaka på hemmaplan igen. Jag känner mig samtidigt tacksam över att jag, med egna ögon, vågar bevittna en värld som få besöker, ens i fantasin.


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer


PS: Strax åker jag till tantrafestivalen som startar i morgon den 2:a augusti på Ängsbacka i Värmland. Kul om vi ses där. Jag kommer att vara där och bland annat köra 100%-podden live.Använder du min kod LUST16 så får du 10% rabatt på festivalbiljetten. Här köper du biljetten.

Related

sexualitet 8650691920600741660

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

100%-podden

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item