Veckokrönika: Livet med en öppen kalender ger friheten att följa impulserna

När livet bara händer.... ett ögonblick från denna sommar. Inlandsvägen mellan Arvidsjaur och Storuman.

Jag läser om människor som har kalendrarna fyllda, som vet var de förväntas vara och göra lång tid framåt.
Den fyllda kalendern kan både ge trygghet och samtidigt kännas begränsande.
Själv sitter jag med en öppen kalender och är nyfiken på vad livet kommer att servera mig, om jag är öppen för det.
Plötsligt har jag bokat en resa till Israel.

Det är lätt att tro att en har kontroll när almanackan är fylld med aktiviteter. Handlar inslagen i kalendern om jobb kan det till exempel skapa en känsla av ekonomisk trygghet eller att befinna sig i ett sammanhang.

Samtidigt är det så att ingen vet något om framtiden. Trots den fyllda kalendern kan oväntade saker ske som kullkastar planeringen. Det kan vara allt från en förälskelse till en kris eller att någon gör något som får en dominoeffekt på dig. Det enda en kan vara riktigt säker på är att livet är nu i detta andetag.

Som en fritt flygande fågel (egenföretagare i mitt fall) kan en ju självklart sätta mål, ha intentioner, ha en viljeinriktning. Jag vill exempelvis fortsätta blogga, göra min podd, sprida kärlek på olika sätt och dessutom kunna försörja mig på det.

Men bortom dessa lösa ramar vet jag ingenting. Jag vet inte med säkerhet när det kommer att klirra i kassan igen, när nästa hög pengar ska landa hos mig, när ett härligt uppdrag finns i min famn. Och jag känner mig lugn i det. Jag fylls av en känsla av att vara i frihet, nyfiken på vad livet ska ge mig, nyfiken vilka möten jag ska få, nyfiken på vart stegen bär mig. Det är som att delar av mig är som det nyfikna barnet som möter livet förundrad, som ser magiska sammanträffanden och oförutsägbara vägar som öppnas.

Att leva i detta fria landskap är förenat med en del risker. När jag inte kan invagga mig i känslan av att ha kontroll (även om detta egentligen är en illusion) så öppnar jag också för att vägen jag vandrar på plötsligt viker av åt ett oväntat håll och den första impulsen blir då ibland rädsla. Vad händer längs denna väg månne? Vart leder den? Vart tog vägen jag trodde jag skulle gå vägen? Kommer jag att klara detta?

Det händer att jag har förväntningar, det händer att jag känner mig besviken, det händer att jag sätter intentioner som inte infrias och just då kan det kännas extra svårt att vara i det fria. För en stund är det som att tappa fotfästet och falla fritt. Då kan det ta en stund innan jag kan njuta av att hänga i luften och inte vet vart eller om jag landar.

Så jag har varit med om att det sett ut som att livet har pekat i en viss riktning. Jag har gjort vad jag kunnat för att kliva inom vissa dörrar. Men dörrarna har stängts framför mig flera gånger. Och då får jag fråga mig: Vad vill livet att jag gör istället? Vad är det jag behöver se eller förstå? Vart är jag på väg?

Det jag upplever är att någonting kommer, eller mycket kommer, som jag inte vet vart det ska leda. Jag får en fråga, kollar av med min kropp, mitt sinne och min inre röst och när den säger ja, då blir det ett ja. Det är inte alltid jag vet varför detta ja kommer, eller vad jag kommer att få uppleva när jag följer detta ja, jag har bara en visshet om att det är denna riktning jag ska gå och att jag inte ens ska försöka besvara frågan varför.

Häromdagen fick jag frågan om jag ville följa med till Israel och hjälpa till på några tantraworkshoppar. Fram till dess frågan ställdes har det inte fallit mig in att åka till Israel, men så plötsligt sitter jag där med den beställda biljetten.

Och så fortsätter det. I morgon bitti sitter jag på båten till Gotland, för ett äventyr av både ledighet och poddintervjuer och vem vet vad den resan ska ge mig? Så jag har två reseäventyr på kort tid… och sedan vet jag inte … och jag tänker att svaren kommer, upplevelserna kommer, förståelsen kommer, men kanske långt i efterhand. Kanske ett av de budskap mitt inre viskar till mig är att jag ska njuta av livet, ha tillit till att jag får vad jag behöver och att kärleken finns där, hela tiden, bara jag är beredd att ta emot den?


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

Vill du bli mer fri att vara du? Möt Charlotte i en coachingsession.