Sexualitet: Finns det bra och dåligt sex?

Går det att säga att något slags sex är finare än något annat? Finns det fulsex? Vad är då det i så fall?

Som med så mycket annat finns det många idéer om vad sex är eller bör vara och vilka dessa idéer är beror mycket på i vilka kretsar en umgås och i vilka normer som råder där.

Det innebär att det som räknas som sjyst sex i ett sammanhang, kan uppfattas som fulsex och dömas i andra sammanhang.

Tänk om det helt enkelt kunde vara så att vi låter andras sexliv och lust vara deras business?

När reglerna är oklara krymper jag för att inte riskera att uteslutas ur gruppen.

Det är så lätt att säga ”jag är öppen till sinnet” och ändå lägga märke till att de egna värderingarna tränger igenom. Det kan innebära att något i mig pekar finger åt en annan persons val. Som att jag vore bättre eller finare än dem. Att jag gör bättre och mer medvetna val.

Som jag ser det är det en stor fälla att ramla ner i. För om jag är öppen till sinnet, då ingår det i kalkylen att jag också är öppen inför andras val. Ibland är det lätt att glömma bort det.

Kring sexualitet finns det många tankar och värderingar. En del ligger under ytan och uttalas sällan. Annat kan vara sånt som är allmängods. Ibland kan en till och med tro att en värdering, en norm, är en ”sanning”.

Men hur känns det då om ens egen sexualitet blir skammad på något sätt? Det är givetvis de allra flesta som är inriktade på samkönat sex medvetna om – även om det i dag är mycket enklare och mycket mindre stigmatiserat att vara homosexuell i dag.

Det finns också andra ingrodda normer kring sex, som lever kvar och som bara ifrågasätts ibland, till exempel den om att män som gillar sex är hjältar och kvinnor som gillar sex är slampor. Just den föreställningen hoppas, hoppas jag ska självdö.

Finns det då bra eller dåligt sex? Har jag någon rätt att döma någon annans sexuella preferenser? I grunden svarar jag nej på den frågan. Jag brukar säga att så länge det råder samtyckte mellan dem som vill ha sex tillsammans och ingen av dem är ett barn, så är det helt upp till dem som leker tillsammans hur lekens gränser ska se ut.

Men så ser jag att jag själv fortfarande kan drabbas av skamattacker när det kommer till sex. Till exempel finns en massa idéer om ålder och sex, som att sex är något en ska ägna sig åt i strikt fertil ålder och att en kvinna som passerat den är gammal och sexuellt förbrukad. För min personliga del känns det som att min lust fortfarande är på uppåtgående och ju mer tiden går, desto större njutning tillåter jag mig.

Och så var det detta med bra och dåligt sex, eller fin och fulsex. Jag var med i ett sammanhang där regeln var: Det är okej att älska, men inte att knulla. Det satte igång en massa tankar i mitt huvud och en stark obehagskänsla. Kan det vara så att mitt sätt att njuta räknas in i kategorin fulsex och att jag skulle kunna bli dömd för det? Jag började ifrågasätta mitt njutningsmönster, vad jag tycker om och hur jag beter mig i älskogssammanhang. Bara detta att någon sätter en ganska otydlig regel kring sex och närhet, där något är okej och något inte är det, skapade en osäkerhet hos mig och jag kände hur skammen vällde upp från underjorden.

Det får mig att relatera till hur jag ser på sex i en vidare bemärkelse. Vilka sexuella beteenden har jag en tendens att döma och varför gör jag det i så fall? Hur kommer det sig att jag är rädd att bli dömd för mitt sexuella beteende? Har någon överhuvudtaget med att göra hur jag njuter?

För mig handlade skammen denna gång om rädslan att bli utpekad som dålig, få kritik och därmed följer en underliggande rädsla att bli utesluten ur gruppen. Ett av skälen till att skam faktiskt finns och har en funktion är just denna, att skapa gemensamma normer som de som ingår i gruppen håller sig till. Ur ett evolutionärt perspektiv har skam alltså varit nödvändigt för att hålla samman grupper. Den som gick ut ensam på prärien klarade sig inte.

Så jag kommer alltså i kontakt med en skam som funnits där hos människan sedan vi blev människor. Rädslan att göra fel och riskera att blir utesluten kändes tidvis överväldigande. Hela jag blev skakig av de otydliga reglerna, som samtidigt, i praktiken, öppnar för ett slags godtycke och en möjlighet att säga: Du är bra, du är dålig.

Min värld blir tryggare när reglerna är tydligare, när jag vet vart gränserna går. Då kan jag ofta känna mig helt fri inom ramen för dem. Men när reglerna är oklara krymper jag, för att, som sagt, få vara kvar i gemenskapen.

När jag själv kan vara fri från att döma andras sätt att leva ut sin lust, så ökar det min egen frihet – och det är här någonstans i skärningspunkten kring ickedömande och tydliga ramar som jag erfar att det är lättast att njuta fullt ut och känna mig trygg att vara mig.

Det kanske är dags för mig att titta närmare på min egen webbkurs: Släpp skammen? Där finns så mycket intressant att hämta.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Lyssna gärna på 100%-podden i avsnittet med Anna Karlsson som skrivit en magisteruppsats om bra och dåligt sex.