charlotterudenstam

Veckokrönika: Mitt första möte med Indien – och jag tvingas inse att min idé inte riktigt stämmer med verkligheten




För tio dagar sedan startade min jungfruresa till Indien.
Fem veckor utan schema, fem veckor utan planer, fem veckor för varande och för att ta emot livet.
Det är riktigt, riktigt skönt.



Trots att flera av mina vänner åker regelbundet till Indien och rekommenderar olika provinser, var och en med sina kännetecken, har jag känt ett stort nej till att åka till Indien.

Det som har stått i vägen har varit min rädsla för den indiska trafiken. När jag sett bilder på den har den känts milt sagt livsfarlig. Jag har också erfarenhet av en taxitur på Filippinerna 1984 där jag hela tiden tvingades be för mitt liv till gudar jag inte ens trodde på, där jag varje sekund trodde att min sista stund var kommen.

Så jag har sagt: Om det inte vore för trafiken kanske jag en dag skulle åka till Indien, men...

Och så vännerna som sagt att det är så härligt, underbart, annorlunda... och jag som skakat på huvudet... så kliver en ny man in i mitt liv och börjar tala om att resa till Indien och jag hör mig säga: Javisst, låt oss åka.

Så här tio dagar in på resan rodnar jag lite när jag tänker på skillnaden mellan min föreställning om den kaotiska trafiksituationen och det jag hittills har upplevt på vägen. Den rädsla som jag trodde jag skulle känna så fort jag satte mig i en bil, finns inte där. Jag har hittills knappt varit rädd alls – och detta trots att trafiken är kaotisk.

Kanske handlar det om att jag känner mig mer trygg i dag, kanske handlar det om att trafiken är annorlunda än jag hade trott, kanske beror det på något tredje. Jag har åkt på smala kustvägar, fyllda med bilar, bussar, skotrar och vandrande människor. Och visst sker saker huller om buller. Visst tutas det frenetiskt. Visst är marginalerna små, visst är det olikt trafiken hemmavid... Men det går lugnare än jag tror, det finns fartgupp här och var, alla som är i trafiken vill fortsätta vara vid liv. Mitt i kaoset finns det ändå något mer och något annorlunda, som en vilja att kunna samsas om det trånga utrymmet, utan alltför många skrapade armar eller fötter.

Så det är en av mina första iakttagelser här i Indien. Skillnaden mellan föreställningen och verkligheten. Jag undrar hur många andra saker jag kommer att upptäcka på den här resan som handlar mer om att vara än om att göra... och där det går i långsamt tempo... och där jag inte har en aning om vad jag ska göra efter tantrameditationen mitt på dagen.


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

PS: En annan dag kanske jag talar om sophanteringen... 

Related

livet 4489261938291017574

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska mer. Blogposts in English available.

webbkurser

100%-podden

coaching

donera till 100%

"Jag vill fortsätta att sprida kärlek i världen! Ett sätt är genom 100%-podden. Om du vill höra fler avsnitt kan du bidra till podden genom att donera 100 kr eller valfritt belopp. Du gör detta via knappen nedan. Tillsammans kan vi låta fler 100%-are sprida klokskap och inspiration!"

Leta i den här bloggen

prenumerera

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

Google+ Följare

Facebookgillare

item