Veckokrönika: När kommer du i kontakt med genier?

Tänk om det är så att din kreativitet inte bara är din.
Tänk om det finns något som bidrar till det, som skickar ord, tankar, bilder, toner, idéer, inspiration till dig. Och du kan välja att ta emot eller inte.
Kanske den tanken kan göra det lättare att förhålla dig till din kreativitet?





Jag har lyssnat på Elisabeth Gilberts TED-talk flera gånger och jag skrattar igenkännande.

Varken de gamla grekerna eller människorna i antikens Rom trodde att vissa människor var genier, de var övertygade om att det fanns ”deamons” eller ”genier” som skickar det geniala till personer som är beredda att ta emot det.

Idén var alltså att det geniala var något yttre och inte något inre.

Jag kan så känna igen det. Ganska ofta är det som att en tanke, en idé, en mening, ett ord liksom landar i mig. Ofta sker det när jag står i duschen och jag måste skynda mig att fånga det, skriva ner det, för annars slinker det i väg, sticker sin kos. Jag måste vara uppmärksam och närvarande för att kunna ta emot budskapen – och sedan, när jag skriver texterna, är det som att de delvis skriver sig själva. Jag brukar uttrycka det som att jag får hjälp.

Elisabeth Gilbert hjälper mig att sätta ord på vad som händer.

Jag hör andra kreativa människor som upplever liknande saker. Som att de får hjälp. Som att det som skrivs, det som kommer, på något sätt är större än en själv. Som att det inte vore möjligt att skapa vissa saker själv, som att ens kropp, ens hjärna, ens kapacitet inte skulle räcka för att skapa dessa saker.

Och då blir det så skönt att känna: Jag ställer upp och gör min del av jobbet. Jag fångar in tråden och tar den till vara – och detta som romarna kallade genius, är den som skickar det till mig.

Att se det på det sättet blir ett lättsammare sätt att möta kreativiteten. För när något blir riktigt bra, behöver jag inte ta hela äran för det och om det går dåligt, så behöver jag heller inte ta på mig hela misslyckandet. Just då fungerade samarbetet mellan mig och genius rimligen mindre optimalt. Det blir också lättare att hantera framgångar och motgångar. Jag blir mer av ett verktyg än en skapare och jag behöver inte riva mitt hår när orden inte kommer min väg, så som mina tankar tror de ska göra.

Nu för tiden är det verkligen spännande att skriva texter till min blogg eller att göra intervjuer till min podd – för jag släpper taget om resultatet. Jag är närvarande med texten eller med personen som jag möter och så tillåter jag dessa möten att ske.

Vad skulle hända med dig om du släppte taget om resultatet? Om du ser det som att en del av din kreativitet är en yttre kraft och något som du inte behöver bära inom dig?


Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

När du behöver coaching, ta kontakt med mig.