Veckokrönika: När jag är stilla känner jag det subtila

Det är alldeles stilla, min kropp rör sig nästan omärkligt.
Det är då jag känner strömmen som lugnt och sakta rullar upp från svanskotan ändå upp till huvudet.
En stund senare är jag fortfarande stilla och samtidigt elektrisk.


Det är så lätt att älska explosioner och starka känslor. Det är också så lätt att undgå att märka mer subtila känslor och förnimmelser. Det är som att explosionerna – eller att medvetet söka sig till dem – kan bränna bort upplevelsen av det subtila. Bränna bort dem så till den milda grad att de inte ens märks.

Ett av de enklaste sätten att komma åt det där är att stilla smeka min ena underarm. Stilla, lätt och långsamt låter jag handen glida över armen. Jag upplever två förnimmelser samtidigt. Känslan i den mottagande armen, ett lätt kittlande i hårstråna och samtidigt känslan i den smekande handen. Det kan göras som en stillsam meditation och som ett sätt att bli medveten om hur skönt det subtila kan vara.

Jag kommer alltmer i kontakt med det subtila, som strömmen av eld som rullar upp längs svanskotan och tänder hela min kropp. Och detta, att tillåta det stilla och subtila att kännas, att simma i det är så härligt, både rogivande och energiskapande på en och samma gång.

Också i älskande är det härligt när det går att växla mellan energiska rörelser och stillhet och upptäcka vilken njutning kroppen känner i den stillheten. Då kan det subtila få huvudrollen. Så är det möjligt att känna njutningsvågor som annars riskerar att drunkna när energin blåser på som en vinterstorm på havet.

Jag är still och nära. Jag upplever mig själv helt från insidan. Förnimmelsen är att hela min kropp, varenda cell, är fylld med energi. Det är som att varenda cell signalerar lust. En lust som inte behöver rörelse – men som kan byta skepnad vilken sekund som helst. En känsla av att vara helt fylld med energi och tillåta att den finns där.

Att i den stunden känna en hand som smeker en arm, kan jag då uppleva som superexplosivt, även om det rent fysiskt kanske är mer som implosioner.

Alltså, när jag tillåter det subtila och samtidigt starka att finnas där inom mig, när jag inte behöver explodera ut det, så är det som att hela jag blir starkare och mer trygg i mig själv. Jag blir säkrare på att det är tillåtet att bara vara och att jag har kapaciteten att härbärgera stora mängder av energi.

Jag är så tacksam över att det subtila får mer plats, att jag blir uppmärksam på olika slags förnimmelser och att detta samtidigt gör att mitt njutningsspektrum växer.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Vill du också komma mer i kontakt? Möt Charlotte i en session.