Sexualitet: Att möta någon i din egen takt

Handen är där blixtsnabbt, den är som en målsökande robot. Det är som att den ser två av mina kroppsdelar. Fittan och brösten.
Även om jag inte backar fysiskt, är det som att mitt väsen gör det.
Det undrar stilla hur det kommer sig att somliga beter sig som att de befinner sig i en godisbutik när de är i närheten av en kvinna.

Känslan är denna. Personen ser inte mig. Personen ser ett objekt som råkar vara en kvinna, som i denna stund är åtråvärd.
Då är det som att något släpper hos honom. Kanske kan en kalla det för skamspärrar. Kanske kan en kalla det för omdöme. Samtidigt är det något som aktiveras. När jag befinner mig i dess närhet  känner jag mig som ett villebråd, jag känner doften från jägaren och det gör att jag stelnar till. Det känns inte roligt. Det känns på gränsen till farligt. Vad kan hända med mig i mötet med en som jagar?

En annan bild är den av godisbutiken. Tänk dig ett litet barn som inte fått godis på länge och så släpps barnet in och det är fritt att äta vilket godis han vill. Risken är ju att han vill smaska, smaka och lukta på allt. Risken är att han förvandlas till ett Kakmonster eller till en Karlsson på taket som vill ha alla kakor eller all kuckelimuckmedicin.
Och att vara den, eller en av dem, som är objekten barnet vill ta för sig av gör att det finns impulser i mig att fly från situationen.

Ibland är det som att en reptilgammal del av mig fryser till. Jag stannar upp. Jag kan liksom inte göra något. Jag sitter eller ligger still och tillåter något jag egentligen inte vill. Det går för fort, det är för hårt och det blir för mycket.
Nuförtiden brukar jag upptäcka det där rätt snabbt. Jag kan säga nej till beröring. Jag kan säga hit men inte längre. Jag kan be om att det som vill ske ska ske långsammare och jag kan gå därifrån. 

Det blir allt viktigare för mig att skapa intimitet med mina medmänniskor. Det kan vara något så enkelt som ögonkontakt eller ett förtroligt samtal, eller en hand som rör försiktigt vid min. Intimitet skapas av närvaro, av att jag upplever att jag och den andre - oavsett situation – är där och inte någon annanstans i tanken. För mig räcker det inte med fysisk närvaro, för att jag ska känna mig trygg och i förekommande fall lustfylld krävs något mer. Att du är där. Att jag är där. Att vi är där.

Så jag tränar på att möta människor utifrån mina behov och mina gränser. Där jag själv kan vara trygg i att jag kan säga ja eller nej på de rätta ställena. Att jag ger mig själv platsen och rätten att bestämma om, när eller hur någon annan ska röra vid mig.

Det är viktigt det där att bli mött i min egen takt. Att ha modet att vara vänlig, bestämd och tydlig, med vad som är tillåtet i ett möte med mig. Jag behöver tillåta mig att möta andra människor i min egen takt, i synnerhet om vibben gör att jag riskerar att känna mig överkörd eller objektifierad.

Detta med den egna takten, att lyssna och känna in sig själv, menar jag är ytterst väsentligt när det handlar om sexualiteten. Det är så vanligt att köra över sig själv och sedan känna sig kränkt eller smutsig, även om den eller de andra har handlat i god tro. Utgå inte ifrån att någon är tankeläsare, utan uttryck dina gränser när det behövs. Och se lekfullt på detta.

Hur kan jag möta någon på ett både intimt och lekfullt sätt? Kanske det handlar om att föra ett samtal, kanske handlar det om att älska tillsammans, kanske det handlar om något helt annat. Tänk på ordet integritet. Äg dig, som jag skrev häromdagen.


Att få möta dig själv och andra i din takt, det kan göra livet så underbart. Det vill jag bidra till genom att bland annat ordna kursen Lekfull tantra. Jag har precis satt datum för nästa tillfälle. 16 september i Stockholm. Välkommen till det!

Självklart kan det kännas sårbart att bli mer tydlig och det är genom sårbarheten som det blir allt lättare att hitta svaren där de finns. Inuti dig.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigareLove is the answer