Bok: Happy, happy, en bok om skilsmässa

 Jag minns när mina föräldrar skulle skiljas. 
Jag började gråta och frågade: 
– Vem ska jag få fira jul med? 
Så (o)moget (med tanke på att jag var arton år)! 


 När jag läser de tio kvinnornas skilsmässoberättelser i ”Happy Happy-boken” börjar jag så klart att reflektera över skilsmässor nära mig och i mitt liv. 
Vad tycker jag själv om skilsmässa? 
Hur berör mig kvinnornas berättelser? 
Jag minns hur jag våndades inför min egen skilsmässa. Hur skulle det gå för barnen? Var skulle jag bo? Hur skulle jag klara ekonomin? Och hur skulle blivande exmaken reagera? 
Min omgivning kom med goda råd. Rätt snart genomskådade jag dem: Råden handlade inte om mig, utan om dem själva. Det var skönt när jag fattade det. 
En del av dem tyckte att jag skulle vänta eller låta bli: ”För barnens skull”. Nu ska jag inte säga att jag i första hand skilde mig för barnens skull, det är inte sant, jag skilde mig för min egen skull, för att jag skulle känna mig helare. 
Men, som nummer två kom ”för barnens skull”. Jag ville aldrig att de skulle få höra att vi hade uppoffrat oss för dem. Och jag ville att de skulle lära sig att välja kärlek i sina liv och inte ”stå ut” i något eller med något som inte känns bra. 
 Ett av skälen till att det kändes så var att mina föräldrar stanna länge med varandra. För länge. Och att jag nog kunde känna något slags tyngd i att bidra till att de höll samman. ”För barnens skull.”


Efter min skilsmässa blev jag tydligare för mig själv och vi föräldrar blev tydligare individer för barnen. Och de fick faktiskt mer av var och en av oss. Efter det första ovana och jobbiga, så kom något nytt. Till exempel fick de en gladare mamma. Och deras pappa har till exempel blivit en hejare på att baka bröd. Bara en sån sak. 


Maria Sveland och Katarina Wennstam har skapat en viktig bok. Jag tror de allra flesta av oss åtminstone då och då behöver reflektera över våra relationer. Det är som ett par av mina kompisar gör, de förnyar löftena till varandra årligen. De gör liksom bokslut och bestämmer sig att fortsätta tillsammans. Och det är bra att öppet tala om vad relationen är och vad den ger och huruvida vi känns levande inne i dem, eller om vi väljer att kompromissa bort oss. 


Happy, happy är inte en bok som leder till skilsmässor, utan en bok som leder till att jag som läser den får en möjlighet till reflektion och en möjlighet att våga se sanningen i vitögat. Varje kvinna i boken har sin egen berättelse om skilsmässa. En del blir personliga, andras berättelser är mer distanserade… men alla har något gemensamt, att det inte finns något skäl att stanna i ren relation för att man renoverat badrummet, har lån ihop eller för barnens skull. 


Läs den, diskutera den – och börja gärna titta på din relation. Hur funkar den egentligen? 


 Puss världen!






Andra som skriver om boken:
Svenskan

Aftonbladet
DN