Släpp loss leken, skrattet, dansen i dig.

Ibland blir livet så himla allvarligt.
Inrutat.
Fullt av listor som ska gås igenom, fyllt av måsten, fyllt av stress och med känslan av att tid är en bristvara.
Men det är den ju inte. Tid är det mest demokratiska som finns. Vi har alla lika mycket av den, varje dag.
Frågan är bara hur vi förvaltar den?

Tänk om du ligger där på dödsbädden och blickar tillbaka över ditt liv. Och du ser en svår väg fylld av måsten, av umbäranden, av jobbiga saker, av tyngd, av motgångar, av krav... och du har till och med svårt att ringa in det som varit roligt, underbart, härligt, njutningsfullt.
Så vill jag inte ha det.

Jag vill ta vara på livet.

Och i mitt liv ingår lek och skratt, dans och flams och bara varande.
Ibland, ganska ofta faktiskt, låter jag mig låsas fast vid stressen.

Hur ska jag hinna?
Jag måste beta av på listan.
Jag måste, måste, måste, måste...

Och jag betar av och jag är duktig och jag gör det som förväntas av mig.
Och så känner jag mig så trött på insidan.
Och så kommer stunderna då jag vaknar till.

Då jag inser att tiden är demokratisk. Att jag förvaltar den. Att jag väljer om jag ska känna stress eller inte. Om jag ser livet som en lång rad av måsten - eller som något annat.
Och då kan jag byta perspektiv.
Jag är i mina sysslor. 
Jag byter från att stressas, från att göra till att vara 
- och till det yttre syns nästan ingen förändring. 
Kanske mina drag ser mjukare ut, jag vet inte. 
Men det mesta sker inombords.

Som igår. Listan på saker som jag skulle göra vad lång, men jag valde att inte stressas av den och började göra saker mer utifrån varande, mer utifrån glädje och det magiska hände:
Jag kände mig inte stressad, arbetsuppgifterna gick snabbare, jag kom i något slags flow och jag njöt av en timslång promenad på lunchen.

Så jag tänker att det kan vara bra att också ta det ett steg längre. Att ta kontakt med det lekfulla barnet i mig och leka en dag. Leka och dansa. Fylla på med energi. Och lägga listan åt sidan en stund och bara njuta.

Yes!