Livet: Pröva att acceptera det som är.

När jag mediterar hör jag Eckhart Tolles ord: Accept what is.
Inte en gång. Inte två gånger. Utan många gånger.
Jag har valt att sittta mitt i huset när jag mediterar, med allt vad det innebär.
Det är intressant att meditera i en miljö som inte är ostörd.
Och acceptera det som är.

Jag lever i ett hem med många olika ljud. Alltså det finns andra i mitt hus som väljer ljud - eller ljud och bilder - som jag själv inte skulle välja. Och som jag kan välja att störas av, att acceptera, eller att gå någon annanstans.

Nu testade jag att meditetera på ett ställe där jag skulle kunna bli störd.
När jag satte mig ner var det tyst. Det var lätt att meditera. Jag hörde min inre röst som sa STILLHET och det var ju rätt lätt att bejaka.

Så jag ville se om jag kunde komma till stillhet där inne i mig, inne i mitt huvud. För mig snurrar tankarna ofta rätt mycket, men det kom också stunder av stillhet, vilket ju är enklare utan en massa brus i huset.

Men så hör jag att andra i huset vaknar. Jag hör det och jag fortsätter att meditera. En radio slås på, med ganska högt ljud. Jag överväger att avbryta meditationen och stänga dörren om ljudet. Men så väljer jag bort det. Jag vill träna på att acceptera det som är. Att kunna meditera mitt i en ljudridå.

Jag minns en lärare jag hade på den tiden jag gick flera utbildningar i Osho-världen. Han berättade om när han under en period mediterade samtidigt som det pågick ett vägarbete alldeles i närheten. Han fick träna på att stanna i sig själv även till ljudet av högljudda borrar. Och till slut gick det.

Så jag fick träna på att stanna i min inre värld, även när den yttre var så påtaglig. 

Jag satt stilla kvar. 
Ljuden kom och gick. 
Ibland stördes jag av dem. 
Ibland kunde jag koppla bort dem.
Ibland kom en liten våg av irritation och så klingade den av. 
Jag satt kvar i en och en halv timme, det längsta jag någonsin på egen hand suttit stilla i meditation och nu känns det så... Skönt. 
Jag kunde välja. 
Jag kunde välja att acceptera det som är. 
Jag behöver inte alltid vara beroende av det som händer utanför mig. 
Jag kan välja att njuta av stillheten eller bullret i min inre värld.