Låt du rädsla styra ditt liv? Om vad som kan hända när du möter det du fruktar istället för att retirera.

Jag minns en person som retirerade tills hen till slut blev nästan osynlig.
När jag mötte hen första gången var hen reporter på en stor tidning, 

några år senare befann hen sig i en stuga på landet 

och ägnade livet åt att laga lite mat till sin partner.
Skräcken för hur andra såg på hen gjorde att hen krympte. 

Hen kom att blir rädd för allt fler saker, 

så rädd att hen till slut blev helt handlingsförlamad 

och hen kröp tillbaka i den illusoriska trygghet det innebar 

att befinna sig på en plats där hen slapp att möta andra människor.

Kanske är muren som ser så hotfull ut gjord av papp. Bara du puttar lite på den så faller den ihop. Steget till frihet kan vara lätt.

Jag vet inte vad som hände sedan. Hen gled ut ur mitt liv.
Hens livsval sitter dock kvar i mig. Ofta när jag tänker på skam tänker jag just på hen och jag ser de där stegen, bort från världen och in i sig själv. Min tolkning (som inte kan vara annat än en tolkning) av hennes val var att rädslan blev förlamande.
Kanske kände hen aldrig att hen skämdes, kanske var det så att hen kapslade in själva skamkänslorna bakom en mur av rädsla, en mur som kändes för svår att passera.
Min erfarenhet är att det är så jag ofta gör. Jag är rädd för att känna smärta och går som katten kring het gröt omkring den. 

Vill du nå in till skatten?

Djupt inne i dig finns en skatt, låt oss kalla den för ditt inre slott. Utanför slottet finns en mur, som skyddar slottet mot inkräktare och runt om muren finns en vallgrav.
Det du är medveten om är vallgraven och eftersom du inte gillar kallt mörkt okänt vatten, så vägrar du gå i. Du kanske inte ens vet att slottet finns där innanför muren. Så du vänder dig åt ett annat håll istället.
Så känslan av obehag inför vattnet, för att du inte går fram till muren.
Vattnet representerar då rädslan och muren är dina skamkänslor.
Det gör att du slipper känna hur det är att försöka att ta dig över eller genom muren, eller hur det känns att försöka rasera den, eller söka en port i muren.
Du fastnar alltså på steget innan. Du kan stå där vid vattenkanten och flämta av rädsla.
Vad som kan hända är att du går igenom vattnet, du upptäcker att det inte var så kallt. Du kommer fram till muren och går fram emot den. Som genom ett under så rasar den och du ser slottet, skatten och hela härligheten och du har hittat hem.
Eller så har du med dig verktyg för att montera ner muren eller göra ett hål i den eller klättra över den och du ser att det är möjligt. Kanske är det till och med så att den mur som på andra sidan vattnet såg så hotfull ut visar sig vara gjord av papp. Bara du puttar lite på den så faller den ihop.

Vi vill bidra till att du är kåt på livet, på riktigt

Alexander och jag vill bidra till att du kommer åt skatterna i ditt eget liv, att du vågar ge dig in i den gyllene staden, att du vågar njuta av livet och tar för dig av livet.
Då är det viktigt att gå igenom vattnet. Kanske det visar sig att allt bara var en bluff, en tankekonstruktion … eller kanske visar det sig att skammen har funnits där så länge att det kräver hårt arbete för att ta sig igenom den.
Jag vågar ofta gå genom vattnet. Jag är då och då på besök i den gyllene staden. Jag bor där ännu inte – men snart så. Och det har varit värt vartenda hammarslag…
Här kommer en film om skam, Alexander och jag fortsätter berätta i vår filmserie om hur vi vill bidra till att du vågar känna dig mer Kåt på livet.

Reflektionsfråga:

Hur påverkar rädsla ditt liv?

PS: Här reflekterar Helena Roth om rädslans roll.