Gästinlägg Wivan-Kristina Sandberg: Kvinnosammanhang. Plötsligt i Istanbul.

Min vän Wivan-Kristina och hennes man Anders sålde huset och reste ut i världen i höstas. Senaste stoppet var i Turkiet (och nu vaktar de hästar och katter i sydvästra Frankrike).

Wivan tar i detta gästinlägg oss med till ett ljuvligt hamam, ett klassiskt turkiskt bad.

Läs och njut... och fundera över vad du behöver göra för att ta hand om dig ordentligt.

Det sägs att kvinnor som förbjudits av sin man att gå till ett hamam har rätt att skilja sig. Så speciellt, viktigt och historiskt "tungt" vägde ett klassiskt bad i den turkiska kulturen förr. När jag stiger in i den varma, ångande kupolen där kvinnor ligger på de speciella, rutiga handdukarna är det med en ödmjukhet inför den tanken jag närmar mig den stora runda uppvärmda upphöjningen i mitten av rummet.

Handduken breds ut på den blöta marmorytan och jag får ligga och bli varm innan tvätterskan skrubbar min kropp, tvålar in mig med massor av lödder och sen sköljer av mig med ljummet vatten från en liten bunke som fylls i de speciella hoarna. Hon visar tydligt när och hur jag ska vända mig, sitta upp eller ligga på rygg. En varm guidning för någon som aldrig tidigare satt sin fot här, som är ny i rutinen och samtidigt så öppen och nyfiken att inget kunde hålla mig härifrån.

Tvätterskan håller fram mina vita platsttofflor, beordrar mig att följa med de få stegen fram till varmvattnet som flödar ner i vattenhon, hon slänger min handduk på golvet med ett "sit" och en hand som pekar pa handduken. Jag sätter mig, får en skvätt schampoo i håret och hon stryker, masserar och sköljer mitt huvud om vartannat. Det är skönt. Varmvattnet i håret, på huden, i ansiktet och ner över kroppen.

Att få dela den här ritualen med andra kvinnor i rummet, människor jag inte känner men ändå känner samhörighet med. Att endast iklädd de svarta underbyxor vi alla fått när vi gick in, bli tvålad, sköljd och masserad av ett par varma kvinnohänder. Att tillsammans dela ett stycke nutid och historia i samma ögonblick. Stillheten lägger sig i mig, nyfikenheten och de vakna ögonen lugnar sig och sakta lägger jag ner handduken igen. Jag ligger i värmens center på den stora runda upphöjningen, sätter mig upp och lyssnar, blundar, ser mig stilla omkring, ser dessa kvinnor som njuter, tar emot, lugnt vilar i vissheten om sin fristad i värmen.

Historien om hur centralt och viktigt ett hamam varit för både kvinnor och män, kanske framförallt för kvinnor, känns närvarande och skön att vara en del av att bevara. För mig som resenär känns det som en vinst pa lotto att kunna delta i sammanhang med andra kvinnor när mina väninnor i Sverige är just i Sverige och inte här med mig. Mina sammanhang som jag är van vid har varit annorlunda i drygt 10 veckor. Igenkänningen här, som samtidigt är så annorlunda jämfört med kallbadhuset i Malmö dit jag brukat gå, är en gåva jag inte vetat att jag skulle få.


Sammanhang som blir viktigare ju längre jag är iväg, samhörighet som blir mer värdefull och plötsligt är en de få saker jag längtar efter, vill ha mer av och förstår värdet i på ett nytt sätt. En samhörighet som jag kanske inte alltid uppskattat till fullo när jag var mitt i dem, men nu ser vikten av. Tacksamhet över möjligheten att dela, stilla bejaka och betrakta. Stillhet.

Sakta stärks tanken om samhörigheten också med de kvinnor som badat här genom århundraden, som berätat saker i ärliga samtal med andra, som delat, dansat, njutit och mått bra i samma värme och närhet jag är del av idag. Storheten i stunden ar äkta, sann och så stärkande. Glädjande, skrattande och skön. Storhet.


Jag besökte Cağaloğlu Hamam i gamla delen av Istanbul, alldeles nära Grand Bazaar och Hagia Sofia. Den finns med på listan över Istanbuls 10 bästa hamam.


// Wivan-Kristina Sandberg, resenär och social entreprenör som bloggar på www.anwisa.wordpress.com

PS: Alla bilder (utom den på Wivan så klart) är från hamamet Wivan besökte.