Den grå filmen: Vill du att någon ska kontrollera din sexualitet? Trodde väl det. Frågan är om Anastasia Steele verkligen vill det?

Alltså nej, säger jag.
Nej till de ideal som Fifty Shades of Grey beskriver.
Det är gamla unkna könsrollsmönster, upphettade med lite bdsm i ett försök att göra det mer läskande för dagens publik.
Det blir så svartvitt, utan minsta nyans av grått.
Vore det inte för att så många ser filmen och läser böckerna, så vore det en bagatell.

Jag vill att vi ska skaka av oss unkna normer och värderingar kring sex och tillåta oss att njuta på egna villkor.

Först av allt. Det är bra att en bok som faktiskt handlar om sexualitet och lust hamnar på bestsellerlistorna. Hur illa skriven den än är. Det är bra att Fifty Shades of Grey medverkar till att det blir mer rumsrent att läsa om sex och lust.

Det är intressant att se hur många och olika känslor filmen väcker. Många känner sig manade att ha en åsikt – och så även jag. Vilket perspektiv bedömaren väljer, beror naturligtvis på vem hen är. De allra flesta kan reagera på beskrivningen av själva relationen, med en till synes undergiven kvinna och en man som inte bara är dominerande utan också tycks ha psykopatiskt kontrollbehov.

Bdsm-connaissörerna kan också i kör sjunga nej till filmen, eftersom författaren EL James verkar sakna grundläggande kunskaper om bdsm-kulturen. Där kan Jennie Rehbinder och författaren Katerina Janouch säga mer i intressanta inlägg.

Jag väljer det mer allmänna perspektivet.

Det finns så många fel i den här historien. Så många konserverande idéer. Så många gamla klassiska ideal i den… och de finns där trots att mr Grey själv får vara lite twistad, förmodligen för att en klassisk Askungesaga inte skulle kittla svårflörtade publiken av i dag. Eller kanske en publik som kräver lite mer än prins och prinsessa och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Och vad kan då kittla… om inte att ta några steg ut i en subkultur?

1. Anastasia Steele, är en söt lite osäker 20-åring som har lyckats förbli oskuld och som väntar på den rätte. Hon är beskriven på ett sätt som gör att så många som möjligt ska kunna identifiera sig med henne. Att hon är oskuld passar lite för bra i historien, eller hur?

2. Hon möter Christian Grey en ursnygg singelmiljardär med ”mörka” drifter. Han ägnar sig inte åt romanser… han sover inte ihop med kvinnor. Han dominerar dem enligt ömsesidigt underskrivna kontrakt. Men… tänka sig…

3. De blir kära i varandra… och han börjar förfölja henne (i filmen beskrivet mjukare än i boken) och ger sig inte förrän han har henne. Bestämd och med ett leende.

4. Första gången de har sex… så njuter hon fullt ut. Lite skönt var det att filmen, kanske för att klara censurregler, inte innehöll bokens uttryck för multipla orgasmer vid första skjutet. Men vi förstår väldigt tydligt att hon får mersmak…

5. Utan att skriva kontrakt med Christian ger hon samtyckte till bdsm-lekar, där han dominerar och hon är undergiven.

Som sagt, utan den stora publika framgången vore det här en bagatell, tycker jag. Men eftersom både böckerna och första filmen är megasuccé, så går det inte att bortse ifrån vilka budskap den sänder ut.

Så här tänker jag:

• Det får fan vara nog med att beskriva idealkvinnan som undergiven och idealmannen som dominant. 
• Det får fan vara nog med att beskriva det som att idealmannen öppnar kvinnans sexualitet och gör henne lycklig… och där priset hon behöver betala är att vara undergiven och helt kontrollerad av mannen.
• Det får fan vara nog med att beskriva mannen som någon som vill äga kvinnan.
• Det får fan vara nog med att beskriva sexualiteten som något som ägs av någon annan.
• Det får fan vara nog med beskrivningen av en ung kvinna som söker prinsen för att få åtminstone halva kungariket.
• Det får fan vara nog med en man som köper sin kvinna med dyra prylar och häftiga upplevelser.

Om jag tar ett steg bakåt och reflekterar: 

Är detta ett sätt jag skulle vilja möta min sexualitet på? Eller att mina döttrar mötte den på?

Nej, det är det inte.

Jag har mött män som har våldtagit mig, som sexuellt har kränkt mig, som jag har tillåtit att kränka mig. Jag har mött män som sagt sig äga mig… om jag bortser från bdsm-delen och rikedomen har jag mött konsekvenserna av de ideal som filmen speglar.

Jag har också mött attityder som går ut på att kvinnor behöver underkasta sig mäns drifter oavsett kostnaden för dem själva.

Det finns så många normer och värderingar om romantisk kärlek, som den här filmen underblåser. Och jag vill bidra till att dessa förändras.

Detta skulle jag vilja säga till tjejer:

• Börja med att utforska din egen sexualitet. 
• Känn vad du njuter av, lär känna alla delar av din kropp, träna upp dina njutningspunkter.
• Bli vän med alla delar av din kropp och i synnerhet ditt kön.
• Öppna för sex med någon annan än dig själv när du känner dig mogen för det.
• Säg nej till sex när du inte vill det.
• Ta tid på dig att utforska din sexualitet, var nyfiken.
• Ingen kan äga dig eller din sexualitet.
• Ha inte sex för att vara snäll mot någon, eller för att förhindra att hen lämnar dig.
• Var medveten om att du när som helst kan säga nej… att du sagt ja till att hångla innebär inte att du automatiskt säger ja till penetration.
• Var på din vakt om någon börjar försöka kontrollera vad du har på dig, vad du gör eller vilka du omgås med.
• Låt dig inte bländas av prylar.
• Och när du väl har sex, tillåt dig att njuta, tillåt dig att utforska på dina egna villkor.

När jag tänker efter kan dessa råd utvidgas till att gälla alla, även om det är ännu viktigare i början av en sexuell karriär. Det är inte roligt när det startar med en våldtäkt.

Själva filmen då? Här är det mycket som är nedtonat i jämförelse med boken. Den är snyggt filmad och det finns inte någon scen som skulle kunna kallas pornografisk. Som åskådare får jag använda min fantasi, istället för att verkligen se. Och fröken Steels rumpa ser inte ens ut att ha minsta rött streck efter en session med piskan.

Kort sagt. En spekulativ bok gav en spekulativ film.

Om den här filmen tänder en gnista som säger: Jag vill att vi ska skaka av oss unkna normer och värderingar kring sex, så har den i alla fall fört något bra med sig. Det kanske samtalen efter filmen kan bidra till?