Söndagsskolan: När projicerar du dina känslor på andra?

Du ägnar dig ofta åt att projicera ut känslor på andra. 
När du skuldbelägger andra, kan det handla om projektioner. 
Då lägger du skulden där det känns bekvämt – hos någon annan – när det i själva verket kan handla om dig.

På samma sätt kan du projicera ljus på någon annan, för att du inte vågar äga ljuset själv. Förälskelse brukar ses som en av livets största projektioner. 
Din älskade ses i ett rosa skimmer… och ett år senare har hen fått negativa egenskaper… som också är projektioner.

Alla människor projicerar saker, vi riktar strålkastaren åt ett annat håll, och vi gör det ofta. Den indiske gurun Osho brukade säga att 90 procent av det vi tycker om eller känner inför andra är projektioner.

Det är bra om du blir medveten om när du projicerar, så att du så småningom kan skilja det som är ditt eget ifrån andras. Då blir du tydligare för dig själv och förmodligen också för omgivningen.

När du är förälskad ser du din älskade i ett rosa skimmer, alla egenskaper är något positivt (du omfamnar till och med saker som ”charmiga” som du senare troligen kommer att reta dig på… som de skitiga strumporna som ligger i högar på golvet). Du ser inga brister hos den älskade. Hen är fullkomlig. Under en kortare eller längre period gruppar du nöjt på det rosa molnet och njuter av den älskades närvaro.

Några år senare har det rosa flagnat och du har börjat se brister och saker att reta dig på hos din partner. Hen klämmer på kaviartuben på fel sätt, hen visar inte kärlek tillräckligt ofta, hen har svårt att lyssna. Är du på det humöret kan listan över partnerns ”fel” bli milslång.

Ändå handlar det om samma person. 
Någon som står vid sidan av dig och som inte varit förälskad i din partner, kanske hela tiden har kunnat se hen på ett nyktert sätt – med brister och förtjänster. 
(Och kanske till och med har lidit lite över att höra alla oreflekterade och fantastiska historier om hur underbar din partner är.)

Problemet ligger inte hos din partner, utan hos dig själv. 
Du projicerar.

För det du fascinerades så mycket av i början av gemenskapen var i själva verket något du (trodde att du) saknade och hungrade efter hos hen, eller så var det sidor hos dig själv som du (omedvetet) såg hos din partner.

På samma sätt är det när du projicerar ut brister på din partner, de handlar förmodligen om saker du inte gillar hos dig själv. Ju starkare känslan är, ju mer du retar oss på något, desto säkrare kan du vara att det finns hos dig. Annars skulle det inte trigga igång dig.

Det du gillar hos andra speglar vad du tycker om hos dig själv och vice versa. När du tittar kärleksfyllt på någon ser du egentligen dig själv och det i tycker om i dig.

Det innebär alltså att du har möjlighet att få en spegling av en väldig massa känslor och beteenden i dig själv.

Du får chansen att upptäcka att det är okej att vara levnadsglad och klok – och svartsjuk, sur, eller överlägsen. När du accepterar alla aspekter av dig och kan du säga ja till allt.

Du får möjligheten att inse att varje egenskap du har är en del av den helhet som bildar dig – den insikten kan kännas skrämmande… och befriande.

När du säger ja till dig själv och accepterar dina olika sidor, kan du sluta lägga energi på att skuld- eller skambelägga andra, då behöver du inte känna dig ovärdig eller hata de delarna i dig själv. Då kommer de långsamt att upplösas och dina essentiella kvaliteter får plats.

Din läxa:

Lägg märke till när du projicerar en av dina egenskaper på någon du älskar eller hatar.

Charlotte Rudenstam är författare och coach, och vill bidra till att du blir en hundraprocentare.

Läs gärna boken 100% Charlotte - Ta ditt inre ledarskap