Vem är den enda du med säkerhet kommer att leva med i resten av ditt liv?
https://lustochliv.blogspot.com/2015/02/love-yourself-from-your-heart.html?m=0
Nyligen var jag med i en workshop där en av uppgifterna var att gå runt i ett rum, möta andras blickar och säga: “Jag älskar mej.”
Så fint och så sårbart.
För hur ofta är det egentligen som du säger det till någon eller till dig själv: Jag älskar mig!
Kan du verkligen känna det också?
Om du inte älskar dig själv, finns då inte risken att din kärlek till andra blir villkorad och krävande?
Länge var min inre röst inte särskilt snäll mot mig.
När jag hörde den sa den: “Vad du är dum, vad du är korkad,
vad du är dum, vad du är korkad”.
Då insåg jag att den dömande rösten länge hade fyllt mitt inre
och mer eller mindre vittrat sönder min självkärlek.
När jag hörde den sa den: “Vad du är dum, vad du är korkad,
vad du är dum, vad du är korkad”.
Då insåg jag att den dömande rösten länge hade fyllt mitt inre
och mer eller mindre vittrat sönder min självkärlek.
Jag hade också lagt märke till när andra sagt:
“När du tänker på dig själv är du egoistisk.”
Så jag var lite förvirrad.
“När du tänker på dig själv är du egoistisk.”
Så jag var lite förvirrad.
Vad är självkärlek? Är det okej att älska mig?
Numera ser jag självkärlek som grundläggande. I den ingår att lyssna till mitt hjärta och följa min inre röst.
För om jag inte älskar mig själv - hur ska jag då kunna älska någon annan?
För om jag inte älskar mig själv - hur ska jag då kunna älska någon annan?
Under helgen ledde jag en workshop där temat var stillhet och att vara i kontakt med sig själva. Mellan varje steg i workshoppen fick deltagarna stanna upp, blunda, andas och "hämta hem sig". Detta har en koppling till självkärlek. Först behöver du ta hand om dig själv, det skapar förutsättningar för bra möten med andra.
Eller uttryckt på ett annat sätt:
Om du inte älskar dig själv, finns då inte risken att din kärlek till andra
blir villkorad och krävande?
Då kan ju känslan vara att det är den andre som “räddar” dig,
den andre som ska få älska dig...
som ska göra det du själv inte mäktar med att göra.
En sådan kärlek kan i längden faktiskt bli destruktiv.
Om du inte älskar dig själv, finns då inte risken att din kärlek till andra
blir villkorad och krävande?
Då kan ju känslan vara att det är den andre som “räddar” dig,
den andre som ska få älska dig...
som ska göra det du själv inte mäktar med att göra.
En sådan kärlek kan i längden faktiskt bli destruktiv.
Jag vill uppmuntra dig till att börja gilla dig själv mer
(och det var i den andan jag skrev “100 procent Charlotte - ta ditt inre ledarskap”.)
(och det var i den andan jag skrev “100 procent Charlotte - ta ditt inre ledarskap”.)
“När jag började älska mig själv,
så befriade jag mig från allt som inte var bra för min hälsa
- mat, människor, saker, situationer och allt som förde mig neråt och bort från mig själv.
Till en början kallade jag den här attityden för hälsosam egoism,
i dag vet jag att det handlar om att älska mig själv.”
Så bara sitt en stund och reflektera - eller meditera - över Chaplins ord.
När du börjar älska dig själv, så kommer det att leda till en massa bra saker... det är då du kommer att fatta beslut som är bra för dig och släppa taget om det som inte längre är bra.
Titta dig i spegeln och säg: Jag älskar mig.
Du är ju, som bekant, den enda du med säkerhet kommer att leva med i resten av ditt liv.
Charlotte Rudenstam är författare och coach, och vill bidra till att du får bättre relationer och att du kan älska mer.