Vad är kärlek för dig?

I kvinnogruppens värme och med stödet från två systrars ryggar blir vi uppmanade att fritt associera till vad kärlek är.
Jag låter orden strömma ut, helt ocensurerat.
Sedan händer något jag inte riktigt räknat med.

Det är säsongsstart för kvinnogruppen jag deltagit i sedan flera år. Tillsammans skapar vi ett rum där vi kan vara oss själva, följa vår längtan, låta våra kroppar och sinnen mötas. Det finns en innerlighet där i rummet, en innerlighet som det nästan går att ta på.

Jag vandrar runt i rummet och möter systrarnas blickar. Ibland tåras ögonen, ibland bubblar ett skratt till. Jag ser systrarna och blir själv sedd. Och det skapar en slags inre avslappning som jag ofta längtar efter.

Kvällens sista övning kommer att handla om kärlek. Tre och tre parar vi systrar ihop oss. Vi vet inte än vad vår käre ledare kommer att be oss göra. Vi får skapa en liten ö av madrasser och kuddar och sedan sitta rygg mot rygg. Jag sitter med två älskade systrar som jag känner sedan tidigare och har en stark, förtroendefull och kärleksfull relation till.

Jag känner stödet i ryggen när uppdraget kommer: På ett vitt papper ska vi skriva ”Kärlek är” och så fylla på med de ord som kommer, bara låta orden flöda utan att värdera dem.

Vi ombeds sitta en liten stund och meditera över ”kärlek är” innan vi fattar pennan och börjar skriva. Det första ordet jag hör är omtanke, så kommer ordet medkänsla och det tredje är sårbarhet.

Jag tittar på det vita pappret. Hinner tänka: Är detta verkligen rätt ord som kommer? Men sedan släpper jag taget.

Jag börjar med att skriva just de där orden och så kommer (jag räknar senare efter) sammanlagt 40 ord. Ibland känner jag mig tvekande. Ska jag verkligen skriva det ord som kommer. Kärlek är krävande? Kärlek är grön? Kärlek är självkärlek? Kärlek är djurisk? Kärlek är varsam?

Jag låter dem ändå pärla fram. Jag låter bli självcensur. Orden ur mitt inre hamnar på pappret.



Då ber hon oss att stryka under de tre ord som känns viktigast eller mest just nu. Jag läser snabbt igenom orden och det är tre som jag bara måste markera. Det är orden revolutionerande, universell och regnbågen. Jag kan för mitt liv inte förstå varför just de orden känns så viktiga i det ögonblicket. Men så är det. Och jag stryker under dem.

Nästa steg i övningen är att en av oss får läsa sina ord. Hon säger: Kärlek är och så hennes ord som kan vara tillit, kontakt, ett öppet hjärta, gud eller något annat.

I nästa steg får hon upprepa sina tre valda ord, men byta ut kärlek mot jag. Jag är tillit, jag är kontakt. I det tredje steget får kvinnan vända sig mot sina två systrar och säga: Du är tillit. Du är kontakt. Alltså upprepa sina egna tre ord ännu en gång, ur ett tredje perspektiv.

Allra sist får kvinnan som valt orden sitta i mitten och systrarna rör vid henne försiktigt och viskar hennes egna tre kärleksord till henne om och om igen.

Jag väljer att gå ut sist i min lilla systergrupp. Jag skäms lite grand över de ord jag valt. Jag tycker de är stora, lite ovana, lite konstiga. Jag hinner tänka tanken att jag ska byta ut dem mot några vanligare definitioner av vad kärlek är. Jag hinner alltså tänka tanken att jag ska censurera mig. Men så tänker jag: Här sitter jag, en kärlekskrigare, självklart ska jag stå för de där tre orden. Kärlek är revolutionerande, kärlek är universell, kärlek är regnbågen.

Ja, det är stora vackra ord för kärlek och de säger faktiskt en hel del om min syn på kärleken, dess kraft, storhet och möjlighet att omfatta allt. Så får jag också säga att jag är allt det där. Jag är revolutionerande. Jag är universell. Jag är regnbågen. Och så får jag säga det till systrarna.

Sedan smeker de mig långsamt och mjukt, medan de viskar de där orden till mig. Det blir en stark upplevelse av samhörighet oss systrar emellan.

Och jag känner hur kvällarna med andra kvinnor, mina systrar är så viktiga för mig. Att för några timmar simma i kärlek och vara accepterad precis som jag är.

Vad är kärlek för dig?
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer