Intuitionen leder mig rätt.

Ibland känns det som att jag får hjälp.
Alltså, jag står inför någonting, saknar tydliga svar, släpper taget om det och vips så kommer en lösning, till exempel genom en bok som mer eller mindre faller ut ur bokhyllan.
Det känns magiskt.
I går fick jag återse Barbara Carellas och hennes ljuvliga bok “Urban Tantra” på det sättet.

Den duktiga flickan i mig gillar inte riktigt när jag släpper taget och låter saker ske. Hon vill ha kontroll. Hon värnar om mig. Hon är noga med att det ska bli rätt. Men följer jag henne blir min värld trängre. För hon är rädd för det nya, rädd för att jag ska göra fel, rädd för misslyckanden.

På senare år har jag hittat sätt att lugna henne. Jag kan be henne gå ut och leka en stund, medan jag själv släpper taget och litar på att jag finner lösningarna eller orden. Och när hon kommer tillbaka igen, ser hon att det gick riktigt bra. Det känns som att hon börjar lita på mig allt mer. Att hon inser att det inte är riktigt lika läskigt att inte veta längre.

Så igår var det dags för en av mina kvinnokvällar om sex och relationer. Jag visste inte riktigt vad kvällen skulle handla om. Jag satt och funderade lite på vad gruppen kunde behöva, och i min hjärna fanns absolut inga svar. Det var som att det fanns ett stort svart håll i den duktiga flickan. Det gick inte att gå på säkerhet. Jag var tvungen att välja ett annat sätt.

Så jag släppte duktigheten och gick in i mitt meditationsrum. 
Jag trodde att jag skulle ägna en stund åt min egen bok “Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft”. Men den bok som sög till sig mina blickar var Barbara Carrellas “Urban tantra”, en bok som jag inte öppnat på något år.

Och jag hamnar direkt på en sida som talar till mitt hjärta. 
Jag läser och bläddrar, läser och bläddrar i ett par timmar... 
och jag ser att här kan jag hämta all inspiration jag behöver till min kvinnokväll. 
Jag inser att temat för kvällen ska bli kroppen. 
Så jag följer den vågen, litar på den inre vägvisaren, och gissa vad: 
Det blev en fantastisk kväll med kroppen i centrum. 

Vi gjorde en rad övningar med syfte att öka flödet i kroppen och avslutade med en, hur ska jag säga, livlig chakrameditation med fokus på andningen. 
När vi skildes åt var det som att alla deltagare hade något mjukt över sig, 
som att spänningar hade släppt och själv kände jag mig behagligt energifylld 
och tacksam över att jag vågade låta intuitionen leda mig.