Veckokrönika18: Vad händer när jag släpper taget och vågar känna det som är?
Jag känner mig som ett löv som långsamt singlar ner mot marken. Jag har ingen aning om hur något ska gå, kanske kommer vinden att ...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/05/charlottes-veckokronika19-slappa-taget.html?m=0
Jag känner mig som ett löv som långsamt singlar ner mot
marken.
Jag har ingen aning om hur något ska gå, kanske kommer
vinden att ta lövet, kanske kommer det att singla under lång tid, kanske kommer
det att landa mjukt.
Hur som helst känns det rätt spännande att vara nu och inte
veta något om framtiden.
Egentligen vet jag ju ingenting om framtiden. Jag kan bara
tro eller förmoda en massa. För en del år sedan gick jag Essence Training. Där
fick jag lära mig en metod som kallas inquiry, som enkelt uttryckt handlar om
att undersöka livet, just nu, att vara nyfiken och ta emot sanningen, vad den
än innebär och att inte ta något för givet.
Ibland kan livet kännas mer förutsägbart än annars, när man
har ett jobb att gå till, eller uppdrag som pågår under längre tid, när barn
ska till skolan, när den 24:e kommer och lönen trillar in på kontot.
För mig har livet aldrig varit mindre förutsägbart än nu och
det är med skräckblandad förtjusning jag använder metaforen med det långsamt
singlande lövet. För det jag känner att jag gör just nu är att jag släpper
taget, jag surrender, och låter livet hända mig. När jag gör det blir jag
överraskad av livet och vart det för mig.
Nyligen var jag mer än bekymrad över allt jag vill göra,
alla projekt jag vill dra i, alla planer om att bidra till mer kärlek i världen
som jag vill genomföra. Plötsligt började min mitt huvud klaga, jag fick endel
yrselkänslor framför datorn och det lugnade inte ner sig förrän jag sa: Nej, nu
måste jag sluta jaga världen och uppdragen ett tag. Jag fokuserar The JoyRide
Experience och tar emot de uppdrag som kommer. Jag släpper helt enkelt taget,
jag släpper oron och tillåter mig att ge plats också för livet, för
andhämtningen, och för att saker ska kunna hända.
Dagen efter att jag uttalade en intentionen högt kom det ett
uppdrag, nästa dag hörde ytterligare en person av sig… som för att säga: Det
kommer att ordna sig, det är inte jaktsäsong nu, du kan vila från just det.
Nu står jag också inför att bjuda in ett teveteam i vårt
hem, producenten har förberett mig väl, vi har samtalet om upplägg, frågor,
scener som ska tas och det känns riktigt bra. Men nu är det dags att släppa
taget, öppna dörren för teveteamet och ta emot livet… att låta det hända som
ska hända… det är lite läskigt och samtidigt, för mig, känns det som enda
möjligheten. Att jag möter tevekameran som mig helt enkelt och litar på att det
bär.
Så under ett par dagar är jag i en bubbla med
teveinspelning. Det kommer att ske en massa saker där, men jag har rensat på
skrivbordet, så att jag ger detta all energi – vilket är lite ovanligt för mig,
jag ska alltid ha händerna i flera syltburkar uti fall att.
För mig är det att släppa taget. Att bara göra en sak, följa
flödet… och vara nyfiken på vad som ska uppstå.
Så om du gillar mig, skicka gärna lite energi eller tankar
till mig under de här två dagarna, det sägs att det kan vara energikrävande att
ha en kamera i närheten under ett par dagar. Vi får väl se. Naturligtvis
berättar jag mer senare.
Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 73.
I dag är det min namnsdag. Tjohoo!
I dag är det min namnsdag. Tjohoo!
Grattis på namnsdagen!
SvaraRaderaTack Anna Ganga för det... det värmer. så roligt att vi har fått en del kontakt igen. <3
SvaraRaderaLycka till å Ljus å Värme å Kärlek <3 Grattis å Lycka Till <3
SvaraRaderaGrattis å Lycka Till <3 KraM......
SvaraRaderaÅ tack, första dagens inspelning har gått riktigt bra, fortsätter hela dagen i morgon också <3
SvaraRadera