Så skapar jag trygghet på tantrakurser
När en tantrakurs precis ska börja brukar stämningen vara både nervös och förväntansfull.
Det finns en längtan efter något och samtidigt en känsla av att stiga in i något okänt.
Bara någon timme senare har det förändrats. En slags trygghet har uppstått i gruppen, den första erfarenheten är gjord och de starka känslorna släpper. Det är som att det går en slags avslappnande suck bland personer i gruppen.
Det är snart 20 år sedan jag började assistera olika tantralärare på kurser. Till en början var det ett sätt att lära mig mer om tantra och gruppdynamik, jag hade ännu inte slagits av tanken att jag själv en dag skulle vilja leda tantrakurser.
Lite i taget blev jag medveten om hur gruppdynamik fungerar, vad närvaro är på riktigt, vad som är ett fungerande flöde i en kurs, hur en möter deltagares tankar och känslor och vad som skapar trygghet.
Parallellt med att assistera har jag varit deltagare i många kurser och utbildningar på temat tantra, sexualitet och personlig utveckling. Självklart lägger jag både märke till vilken metod läraren använder och vad som funkar för mig.
Jag minns ett lärarpar som jag assisterade i Grekland ett par år på 00-talet. Som assistent var rollen dels att hjälpa deltagarna på olika sätt, men också att ”hålla space”.
När jag frågade om vi skulle få ”assistent-undervisning”, blev svaret nej. Läraren sa: ”Du kommer att lära dig genom att uppleva kursen, genom osmosis, genom att kunskapen liksom sipprar in i ditt system”.
Andra lärare hade särskilda möten med assistenterna, inte minst för att kolla av vad som faktiskt händer bland deltagarna.
Jag la märke till att ledare kan ha väldigt olika stilar. Vissa är extremt strukturerade, med en tydlig plan för det som ska hända på kursen. Andra kan ”följa flödet” mer och improvisera. Somliga är mycket auktoritära, medan andra är mer som kompis med deltagarna. Det finns de som distanserar sig till deltagarna (genom att till exempel inte äta tillsammans med deltagarna eller inbjuda till samtal), medan andra vill vara mer som en person i gruppen.
Olika ledarstilar kan passa i olika sammanhang, vissa slags kurser behöver verkligen sträng struktur, medan andra inte alls gör det.
Utifrån all denna erfarenhet har jag skapat min egen ledarstil och har en tydlig intention när jag leder en kurs eller workshop: Jag vill bidra till en stämning där deltagarna känner sig trygga att utforska tantra, där de själva känner in vad de vill göra, där vi tränar på att säga ja till det vi vill och nej till det vi inte vill.
På kurserna sitter vi i cirkel då och då. I en cirkel har alla möjlighet att se varandra. Ingen är ”över någon annan och jag är en självklar del av cirkeln. I cirkeln finns möjlighet att dela, berätta om, hur det känns just nu. När någon delar lyssnar de andra aktivt, utan att avbryta den som delar. Att få tala fritt en liten stund, när alla riktar sin uppmärksamhet mot en, gör att en blir sedd och faktiskt också bekräftad.
Min roll som ledare är att bidra till att skapa trygghet och mitt främsta verktyg är faktiskt min närvaro, alltså, att jag är där i rummet, att jag tar in rummet och deltagarna på riktigt. Att jag lyssnar in de stämningar som finns i rummet, att jag möter blicken, att jag står stadig.
”Det är någon som ser mig, det är någon som håller mig, det är någon som kan stödja mig, när jag behöver” - är den känsla deltagare kan få när någon eller några ”håller space”. För mig är det som att jag blir extra närvarande, att alla mina sinnen är öppna och att jag strävar efter att möta varje deltagare där den ”är”, med de känslor som finns där.”
Så att hålla space är för mig att bidra till en känsla av trygghet och säkerhet. I det ingår också att vara medveten om att starka känslor kan uppstå och tillåta dem att finnas.
Att hålla space kan vara något till synes passivt, men är det egentligen inte. Det är som att vara ett aktivt vittne till personer som exempelvis deltar i övningar eller som delar något känslomässigt starkt. När någon håller space för mig, känner jag mig helt enkelt tillåten att vara mig själv, med de känslor jag har i ögonblicket.
Det är ett av skälen till att allt på mina kurser är frivilligt och att samtycke är extremt viktigt. Att sätta och uttala sina egna gränser. ”Ja, du får krama mig”, ”Nej, du får inte krama mig”, är också ett sätt att ta mer plats i sitt eget liv, att ta hand om sig själv och ängslas mindre för vad andra eventuellt skulle kunna tänka.
Så det jag bjuder in till är egentligen: Var du, var mer du än du vågat visa tidigare, du är okej, hela du är okej, även de delar av dig själv du ogillar, är okej. Så en tantrakurs kan vara ett steg mot större självkänsla, mer självkärlek och större självkännedom!
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
