Minns du smaken på det du åt senast?
Det är 1980-tal. Jag ska få intervjua en känd regissör. Han kräver att vi ska mötas, äta och samtala på Stallmästaregården i Stockholm. Vi blir serverad lyxmat.
Efteråt har jag ingen aning om vad jag åt, eller hur det smakade. Jag var helt upptagen av att anteckna och ställa frågor.
Det var en extremt icke-tantrisk måltid.
Hur vanligt är det att du inte lägger märke till hur maten smakar? Hur vanligt är det att du är upptagen av något annat, än att smaka på maten, njuta av dofterna, känna texturen i munnen?
För mig är det mindre vanligt i dag, än tidigare. Jag väljer sällan att kombinera intervjuer och ätande (om det inte vore själva ätandet som är i centrum för samtalet). Jag vill uppleva maten.
Smak och lukt är två av våra fem vanligaste sinnen. Det som kännetecknar dem är att vi upplever dem i nuet. Och när du är medveten om dina sinnesintryck kommer du närmare nuet, närmare varandet, närmare närvaro.
De perioder när jag levt livet mer i huvudet, mer i mina tankar, mer i att oroa mig över saker som kanske kan hända , mer i att känna skam eller ångest över något som hänt, då har livet varit svårare, krångligare, mer ångestladdat och även mer distanserat.
När jag lever livet och ignorerar nuet, är det som att jag tappar en dimension: Upplevelsen av att leva!
Kanske är det vad som drar mig till tantra, till meditation, till något slags mindfulness. Att jag vill uppleva livet. Att jag vill njuta av livet. Att jag vill förnimma saker i livet.
Ju mer jag tillåter mig att vara i nuet, och uppleva livet, desto mer saker kan jag förnimma. Min känslighet ökar. Min energi blir mer livlig. Jag känner livet mer i mig. Och med det följer en förmåga att njuta och att känna lycka.
Det finns de som säger att lycka är överskattat. Det kanske beror på vad man definierar som lycka? Jag har lätt - och allt lättare - att känna mig lycklig - det kan räcka med att titta på något som växer, eller ha ögonkontakt med någon, eller att känna fötterna mot det daggvåta gräset.
Tantra har gjort att jag ÄR mer med i livet och då blommar känslor av tacksamhet, av värme, av kärlek och av lycka i mig. Det enkla faktum att jag är 65 år och helt frisk räcker för att jag ska känna lycka.
Så gör det gärna enklare att uppleva livet i nuet och andas in det.
Möten mellan människor blir också mer mänskliga, mer intressanta, när dessa människor verkligen är där, är närvarande och inte tänker på något annat. Då kan en hand mot kinden kännas som en varm och innerlig kärleksförklaring.
Detta, att uppleva livet, till fullo är ett av skälen till att jag jobbar med tantra. Jag vill sprida den härliga känslan.
Nota bene!
Att vara närvarande handlar också om att möta olika former av smärta. Det är också en del av livet. Det handlar inte om att försöka ”låtsas” vara lycklig eller bara ha ”fina” känslor.
Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer
PS: Höstens första kurser i Stockholm:
21-22 september helgkursen Lekfull tantra
27-29 september parkursen Lekfull tantra
