"Men tänk om jag inte passar in" - rädslan som kan uppstå när du anmält dig till en tantrakurs

Jag står utanför porten till kurslokalen. Jag är lite nervig. Det är första gången jag ska gå på kurs här.  
När jag kliver in sitter människor tillsammans och småpratar. En orostanke passerar i mig: ”Det verkar som att alla känner varandra här, det är bara jag som är ensam.”
Men så sätter jag mig på min plats i cirkeln och börjar andas.
Det blir nog bra det här.

Jag vet inte hur många gånger i mitt liv jag varit med om denna situation. Jag har anmält mig till en workshop, en kurs eller en utbildning och känner mig osäker vid starten. Ibland har jag funderat på att vända i dörren.

Vad ska hända nu? Vilka är de andra? Tänk om jag inte passar in? Tänk om alla känner varandra och jag hamnar utanför?

Numera har den sortens tankar lugnat ner sig. Någon gång kan det komma en liten orostanke, men den låter jag bara passera. För jag vet vad som brukar hända när jag kommer in i kursrummet. Det kommer att bli bra.

Så om du känner nervositet inför att gå en tantrakurs är det helt naturligt. Du kanske inte är van vid den sortens kurs, den sortens rum, den sortens atmosfär. 

När jag började kliva in i de här rummen för mer än 20 år sedan, var mycket ovant. Meditationsstolar på golvet? Så konstigt! Madrasser i rummet, varför det? Färgstarka tyger och olika utsmyckningar i rummet, vad betyder det? Ska vi börja med att dansa? På riktigt?

Numera är jag hemtam i rummen och tänker inte så mycket på att vi nästan sitter på golvet. Det är en del av tantralivet. Jag vet att madrasserna är toppenbra för olika typer av övningar. Jag vet att en symbol eller en färg eller en blomma kan skapa en känsla av tantra och liknande. 

Detta, själva rummet utformning, att ledare och deltagare sitter i en cirkel där alla kan se varandra, gick snabbt från att kännas främmande till att vara naturligt. Så här gör vi detta, liksom.

En av de saker jag tidigt upptäckte var hur viktigt det är att skapa en grupp av de personer som är i rummet. Alltså att vi som är i rummet lyssnar på varandra, visar omtanke och respekt och inser att vi kan spegla oss i varandras erfarenheter.

Därför möts vi i cirkeln och alla får möjlighet att säga något om sina förhoppningar och farhågor med kursen. Det kan kännas sårbart att säga ”jag är nervös” - och samtidigt brukar det gå en lättnadens suck genom gruppen första gången någon säger det. ”Jag är inte ensam” är det många som tänker.

Och detta, att se att andra skäms och har skuldkänslor, att andra är lite eller mycket rädda, att andra längtar efter liknande saker som du, eller har liknande erfarenheter som du, brukar skapa både en känsla av trygghet och samhörighet. När någon visar sig mer ”naket” - alltså säger något lite djupare om sig själv - tar hen en risk och visar sårbarhet. Och just det, sårbarheten, är faktiskt något som får en grupp att svetsats samman. 

Så var med på en kurs eller workshop och lägg märke till de här sakerna. Det är verkligen okej att vara nervös inför den första eller tionde eller hundrade tantrakursen. Och det går att ta sig igenom. Om jag låtit min rädsla styra mig, skulle jag inte ha blivit tantralärare.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare
Love is the answer

Höstens kurser sker i Stockholm.

20 september startar Lekfulla tantrakvällar - där du som är 50+ är extra välkommen

Det sker sammanlagt fem kvällar och du kan gå en enstaka eller alla fem, som en kurs.

21-22 september sker första helgkursen Lekfull tantra - som passar både nybörjare och dig som har tidigare erfarenhet av tantra.

27-29 september sker höstens första parkurs - ta med dig din partner, eller någon du vill leka tantriskt med under en helg.