En stunds meditation under sexsibilityfestivalen i somras. Jag känner mig stressad och tänker på att göra-listan och andas snabbar...
 |
En stunds meditation under sexsibilityfestivalen i somras. |
Jag känner mig stressad och tänker på att göra-listan och
andas snabbare.
Så står jag i duschen och låter vattnet strila över mig.
Lugnet kommer närmare.
Efteråt, i mitt gröna rum där jag mediterar, fokuserar jag
på min andning och låter andetagen komma långsammare.
Några minuter senare är hela jag lugn. Ibland känns det som
att meditation är min mirakelmedicin.
Jag är van vid att gå från att ”göra” till att ”vara”. Jag
kan till exempel promenera stressat, liksom göra promenaden, eller så kan jag
byta fokus och se promenaden som en meditation och istället vara promenaden.
När jag är promenaden är jag närvarande i det jag gör, istället för att tänka
på något annat. I görandet är tankarna ofta någon annanstans – och i tider av
stress handlar tankarna om allt jag borde hinna eller redan borde ha gjort.
För mig innebär görande sällan vila, men när jag är, finns
en inre vila i mig. Vid det här laget har jag mediterat så mycket, att jag kan
byta fokus på en sekund. Jag uppmärksammar mitt stressade görande, tar ett
djupt andetag och så förvandlar jag mina handlingar till meditation. Det kan
till och med fungera på arbetsuppgifter, som att skriva! (Det kan jag utveckla
i ett att sammanhang om du vill.)
Jag har upptäckt att jag också har ett behov av att faktiskt
sitta ner och ge mig själv tid att vara. Tid då jag är stilla och fokuserar på
andningen eller något annat som tar mig till närvaro. Tid då jag är och då det
som är jag kan expandera. Tid som inte är produktiv (och som samtidigt,
faktiskt, är en slags investering i välmående.)
Under senare tid har jag ibland valt bort mina
morgonmeditationer. Jag har hittat ursäkter för att inte göra dem. Och jag
märker hur lite det tjänar mig. Stressnivån i mig går ganska snabbt upp, jag
ser mindre klart än annars, jag oroar mig mer för saker.
Så nu är jag på väg tillbaka till min morgonrutin igen. Det
är så skönt. Jag sitter i meditation i så där en kvart, ibland längre (enstaka
gånger upp till en timme) och i nödfall lite kortare. Jag kände i morse
verkligen det där att meditation är som ett mirakel för mig. Jag kommer
verkligen hem och nu känns det som att den här dagen är satt, det kommer att
bli bra. Jag tar ett ögonblick i taget.
PS: Större delen av dagen ägnar jag åt att vara förmiddagsgäst hos Wivan-Kristina Sandberg i P4 Kristianstad. (Det är ju en del restid.) Det ska bli härligt att dela den spacen med henne.
Här är en stunds meditation för dig som behöver lite inspiration för att komma igång.
Jag provade att meditera häromdan utan nån knapp aning om vad jag höll på med. Jag satte mig bara och var helt stilla och fokuserade på andningen i typ fem minuter, innan jag tröttnade och spratt upp (det var, utan att överdriva, oerhört ansträngande att sitta stilla utan att göra nånting alls, men jag gav det allt jag hade dessa minuter iaf). Men effekten satt i i flera timmar. Innan jag provade meditera var jag jättestressad, efteråt kändes det "låt det komma" och jag var lugn. Ska prova mer.
SvaraRaderaToppen Sonja! Jag kan säga att det tog v ä l d i g t lång tid för mig att vänja mig vid det... Nu är det lättare, men det händer fortfarande att jag blir typ otålig... men jag vet ju hur bra det är för mig... så oftast fortsätter jag ett tag till. <3
SvaraRadera