charlottecronquist

Har du många familjehemligheter?

Tänk dig en familj som bara består av hemligheter. Så är det i familjen Rizzo i filmen City Island (vet inte om den kommit eller kommer til...



Tänk dig en familj som bara består av hemligheter. Så är det i familjen Rizzo i filmen City Island (vet inte om den kommit eller kommer till svenska biografer).

Andy Garcia spelar familjefadern som när skådespelardrömmar och tjuvröker bakom ryggen på sin fru och det är bara början.



Först tänker jag att det är en söt liten film, som utspelar sig på en söt liten plats som heter City Island, som tydligen ligger i änden av Long Beach New York. Det ser ut som ett fiskesamhälle väldigt nära stan.

Här bor alltså familjen Rizzo och ganska snart står det klart att familjehemligheterna står som spön i backen. Och lögnerna leder i sin tur till missförstånd, som leder till …
I början är filmen lite seg. Vart är vi på väg? Ska vi bara le lite åt de tafatta människorna i filmen? Eller finns det något mer? Finns det något djup?

Och ja, det gör det.

Filmen får mig att reflektera över just familjehemligheter och hur mycket människor döljer för varandra. I just den här filmen är en av dem (detta är ingen ”spoiler”, det händer tidigt i filmen) att pappan i familjen har en son utanför äktenskapet. Eller snarare, innan han träffade sin blivande fru levde han tillsammans med en kvinna som sedermera blev gravid och så stack han innan barnet födddes. Detta barn är nu en 24-årig hunk som avtjänar ett kortare fängelsestraff och som kan få sitta av den sista tiden i någons hem. Så pappan tar hem grabben, som inte känner till släktförbindelsen, och denna outsider ser allt som sker i familjen med öppna ögon. Han observerar alla de hemligheter familjemedlemmarna har. Och för att inte förstöra ditt nöje med du ska se den kan jag bara antyda att hemligheterna rör sex, mat, rökning, drömmar… och så den okände sonen förstås.

Ibland tänker jag att det familjehemligheter tillhör en gången tid. Och ur vissa aspekter är det kanske så. Det är nog få unga kvinnor som adopterar bort sina barn och inte låtsas om som de finns eller män som håller barn hemliga för sin familj. Barn före äktenskapet är helt enkelt inte (åtminstone inte i Sverige) så mycket att skämmas över längre. Och då behöver man inte längre dölja det.

Men det är klart att det finns massor av hemligheter som florerar. Svartsjuka, missbruk, otrohet, sjukdomar och pengar kan vara saker som döljs. Och det kan ske på så många olika sätt. Inom familjen kan alla veta (utan att säga det rakt ut) att exempelvis incest eller gravt missbruk pågår, medan man håller en enad fasad utåt.

Och så mycket elände de där hemligheterna kan föra med sig. Tänk om ett barn som blir utsatt för övergrepp kan våga tala om dem?

Men det kan också handla om saker som kanske inte verkar så farliga. Som Andy Garcias skådespelardrömmar i City Island. En dröm om ett annat liv, en annan karriär, som han inte vågar yppa av rädsla att bli förlöjligad av sin fru. Hur kan han, fångvaktaren, tro att han skulle kunna bli skådis?
Jag undrar hur mycket Jante bidrar till att vi hemlighåller saker för varandra? Jag undrar hur mycket Jante gör att vi inte vågar uttala våra drömmar eller låtsas vara perfekta inför varandra? Hur skulle det vara om fler vågade säga: Jag klarade inte körskoleprovet, utan måste köra upp igen?


I tonåren var jag tillsammans med en ung man som var impregnerad av skam. Han skämdes för att hans mamma inte talade svenska, han skämdes över att hans pappa var periodare… han ville liksom inte låtsas om som att de fanns. Han hoppade av gymnasiet för att börja jobba och när han skulle fortsätta plugga så insåg han att hans engelska var så dålig att han var tvungen att börja om från början. Jag tror jag var det enda som visste det. Han skämde så att han ljög om det för sina kompisar. Det var som att han dolde stora delar av sig själv. Och jag är helt övertygad om att hans kompisar hade haft överseende med att han gick om ett år. Han hade kanske fått några taskiga kommentarer, men sedan hade det varit glömt. Men det var under den unge mannens värdighet att säga som det var. Hellre ljuga. Hellre ha hemligheter.

Ju öppnare vi vågar vara mot varandra, desto bättre liv kan vi få. Det är min erfarenhet.
Jag trodde länge att jag måste vara perfekt för att någon skulle älska mig. Nu inser jag både att jag inte behöver vara perfekt (och jag kan skriva många blogginlägg om vad det kan tänkas vara), utan att det inte heller är nödvändigt att alla ska tycka om mig.

Så jag ljuger sällan nuförtiden. Jag tror att jag är rätt hemlighetsfri. Åtminstone i jämförelse med familjen Rizzo på City Island. Se City Island och se dina egna hemliga mönster.

Related

recension 1693286411111271271

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item