Samtal om lust och liv: Men hyysssch, det kan vara farligt... Inte.

Hur farligt kan det vara?

"en farlig last, åt hvilken ungdomen alltför ofta öfverlemnar sig, och som i hög grad försvagar nervsystemet och hela organismen, framkallar blekhet, skygghet, afmagring, leda vid lifvet, hypokondri, hysteri samt slutligen fånighet eller galenskap."
Det är väl inte så att du ägnar dig åt denna farliga last? För tänk vilka farliga konsekvenser onani kan ha. Inte.

Citatet är taget ur Nordisk Familjebok från år 1888. Det är ju otroligt hur vi i västerlandet har lyckats hålla myterna om hur skadligt onani är levande under så lång tid. När det i själva verket både är skönt och bra och dessutom ett fantastiskt sätt att lära känna sin egen sexualitet och de egna njutningspunkterna.
Och vågar du själv berätta att du gör det, hur ofta du gör det och vad du gör för att njuta mest?
I gårdagens Samtal om lust och liv var ämnet onani. Det hade kommit upp på begäran från vårt samtal i mars. De deltagarna ville ha ett ämne som så att säga kröp närmare in på skinnet och då kläcktes idén om att tala om onani.
Jag undrar hur många saker det är som de flesta gör, mer eller mindre regelbundet, men som de inte talar om? Vilka av våra vanor, beteenden och handlingar känns som så privata att ingen, eller mycket få ska få invigas i det? Min erfarenhet är att onani tillhör de där sakerna. Jag minns hur jag för ett tag sedan deltog i en erotisk kväll (som föreläsare) och där ett av inslagen var att titta på, känna på och eventuellt också köpa sexleksaker. Det var ett gäng kvinnor som kände på dildosar i olika material och färger, det var klitoriskittlare och g-punktsgnuggare, det var saker som vibrerade, som brummade, som skakade. Det var många glada (och kanske någon gång generade) skratt. Vi kommenterade känslan i handen, skojade om huruvida de kunde ge önskad stimulans. Men på något sätt var det ändå ingen som talade om onani, solosex eller djup njutning. Trots att vi kände vibrationerna från leksakerna i våra händer var det ändå som att sexualiteten inte fanns i rummet. Intressant. Det var liksom ingen som sa: Testa en sådan här, när jag använder den så här, så får jag ljuvliga orgasmer. Så nära och så långt borta, på en och samma gång.
Gårdagens samtal flöt också mellan olika nivåer. Från det mest personliga (som behovet eller lusten att onanera/ eller känslan av att prioritera bort sex överhuvudtaget och där solosexet också ibland tappas bort) till mer allmänt prat om skam och skuldbeläggning av denna den kanske enklaste och naturligaste formen av sex. (Och för den delen den mest okomplicerade, eftersom den inte kräver någon partner).
Eftersom vi var en stor majoritet kvinnor i rummet så pratade vi så klart också om att hålla våra sexmuskler i trim. Det visade sig att nästan alla göra olika varianter på knipövningar varje dag (även om det åtminstone för min del lär dröja innan jag kan mäta mig med den ryska kvinna som enligt Guinness rekordbok har den starkaste vaginan).