Välj din strider. En kommentar till hårstormen.

Just nu har jag hår under armarna.
Det är inget politiskt statement.
Jag tycker bara att det är helt okej att ha det där.
Jag har så svårt att förstå stormen kring kvinnan med armhålshåret.



Ibland tänker jag så här: Men välj dina strider. Jag försöker välja mina. Och jag blir road och konfunderad kring “nätstormen” kring kvinnan som råkade visa en orakas armhåla i teve i lördags.
Jag menar, hur snuskig får man vara. Inte. Alltså. Vad är det som gör att helt naturligt kroppsbehåring plötsligt ses om “äcklig”? Jag fattar varken det eller orsaken till “stormen”. Vem orkar bry sig tillräckligt om någon väljer att välja rakhyveln eller inte och var hon eller han gör det.
Dessutom. Varför ska kvinnor behöva raka armhålorna när män inte har de kraven på sig. (Även om jag tror att också det blir allt vanligare?)
Jag har alltså inga synpunkter på om någon väljer hår eller inte. Det jag förundras över är att någon kan klassa någon som äcklig... för en sådan saks skull.
Vad är det mer hår som är så provocerande? Att det är naturligt? Att det växer av sig självt?
I perioder rakar jag mig under armarna, i perioder inte. Just nu gör jag det inte... och det händer att jag får kommentarer om det.
Tänk om vi kunde lägga energin på verkliga problem, saker som vi verkligen behöver jobba med, istället för att skapa nätstormar och tidningsdebatter kring behåring.
Jag menar: Om du blundar ett ögonblick och bara reflekterar en liten liten stund: Vad är viktigt för dej just nu?
Då tror jag inte det handlar om detta. Då tror jag att det handlar om något helt annat. Varför inte lägga energi på att sprida kärlek istället? Det vill jag göra. Känn kärlek till dej själv och till andra - oavsett om de rakar huvud, armar, bröst, kön eller inte. Låt kärleken segra över diskussionen om hårighet.


På Facebook har gruppen "Ta håret tillbaka" just nu mer än 10 000 medlemmar. Att detta kan beröra så!
Jag läser Mymlans inlägg på samma tema. Intressant.Puss världen!