Sinnesro – en relationsroman av Emelie Johnson Vegh
Emelie trycker boken i min hand igår kväll. Hon skriver några vackra ord till mig på omslagets insida. Jag har en hög böcker som är...
Vill inte vakna. Det är för tidigt.
Så kommer jag ihåg boken, tänder lampan och fortsätter.
När min låtare ringer snoozar jag den och på andra snoozet har jag hela berättelsen i kroppen.
För vad vi vill vi med våra relationer, med våra kärlekar, på vad grundar vi våra livsavgörande val?
Den är utgiven på ett litet Malmöförlag, A&J Books
och till och med tryckt i Malmö.
jag har också suttit på Systrar och Bröder,
jag har testat bikramyoga och jag har cyklat i motvind.
För motvilligt tvingas hon inse att hon älskar två män
och att hon dessutom blir mer än vän med Linnea.
Ett liv med flera ostyriga sidohistorier.
Ett liv Hanna hanterar… med varierande resultat.
Det är lätt att stanna till och fundera på mina egna relationer,
på de gånger jag tittat ut på grannens gröna gräsmatta,
på de gånger jag stått i valet och kvalet.
Vilket liv ska jag leva?
Är det jag som ska göra valen, eller ska jag bara flyta med?
”Problemet med dig, fina, är att du har en massa tankar,
en massa känslor och en massa åsikter och så är du knallfeg.”
Att det är lättare att betrakta någon annans liv, som Hannas väv,
ett liv där hon försöker separera sidohistorierna,
men där de ändå blir delar av hennes vardagsliv,
men där få känner till hur det verkligen står till.
Hur är det att möta älskarens systers frågande blick?
Hur är det att känna en hand mot ryggslutet som
ligger kvar lite för länge samtidigt som hon tittar på hur sonen leker med älskarens dotter?
Det vardagsnära och det förbjudna som är så farligt nära varandra.
Citat från alla möjliga håll – och givetvis inleds hela boken med sinnesrobönen, du vet den där om att acceptera det vi inte kan förändra, att ha modet att förändra det vi kan och förståndet att känna skillnaden.
Men Emelie väljer att citera den i sin ursprungsform (på engelska) och att ta den länga varianten, som öppnar för något större – och som i ett nötskal ringar in de möjligheter romanen öppnar för.
och inser att jag får en kondenserad roman –
med möjligheter för mig själv att skapa min egen handling.
En fin bonus.
Jag var uppriktigt nyfiken på Hannas val.
Hennes liv engagerar mig.
Dessutom är språket rappt och roligt.
Jag ser fram emot hennes nästa bok…
och Emelie Johnson Vegh har viskat en arbetstitel till mig.