charlottecronquist

Så enkelt.

Mandela lyste upp Bill Clintons tankevärld. Egentligen är det ju så enkelt. Vi har några grundläggande behov och erkänner vi dem så har vi ...

Mandela lyste upp Bill Clintons tankevärld.

Egentligen är det ju så enkelt.
Vi har några grundläggande behov och erkänner vi dem så har vi stor chans att må bra.
Du som tar in kroppen, tankarna, känslorna och det andliga i sitt liv … du kan leva riktigt bra!

Annika Dopping avslutningstalade på Mundekullafestivalen. Hon insåg att hon var i ett gäng där inget (eller mycket lite) av det hon skulle tala om skulle betraktas som kontroversiellt. För mig var det påminnelser (och så talade hon så föredömligt enkelt och klart).

Jag antecknade inget så jag får lita på minnet. Hon berättade om en indianhövding som sa att vi bör leva efter fyra principer – då kommer jorden att gilla oss och överleva. Asch, nu minns jag inte detaljerna, men det handlade om att förhålla oss till de fyra elementen jord, luft, vatten och eld och bara använde det vi behöver. Inte överkonsumera alltså.

Men det jag vill skriva om nu är detta med kroppen, tankarna, känslorna och det andliga – och att det hör ihop och att vi behöver erkänna det för oss själva.

Annika Dopping talade om intellektuella personer som bara ser kroppen som något som ska bära upp det viktigaste – huvudet med alla tankarna. Själv levde jag väldigt länge så. Jag var ett talking head. Kroppen var mer ett nödvändigt ont. Något som jag inte brydde mig särskilt mycket om, något jag inte gillade så särskilt mycket. Jag såg en del brister, eller såg inte särskilt mycket alls. Det var som att det saknades en naturlig koppling mellan knoppen och kroppen.

Nu när jag uppmärksammar och tycker om min kropp känns mitt liv helare. Nästan varje morgon masserar jag min kropp med sesamolja och säger god morgon till den, jag visar i handling att jag både vördar och vårdar den.

Tankarna, ja dem har jag alltid haft tillgång till. Det som blir allt mer uppenbart för mig är att jag inte behöver vara ett offer för mina tankar. Jag kan välja vad och hur jag tänker. Jag kan välja om jag ska tänka tankar som trycker ner mig eller tankar som gör att jag känner mig tacksam. 

Annika Dopping tog ett exempel (som jag placerar i den här kategorin). Hon intervjuade Bill Clinton som berättade att han var så himla arg och kände sig så kränkt av alla människor som grävde i hans privatliv (Lewinskyaffären etcetera). När Nelson Mandela släpptes ur fängelset på Robben Island bestämde sig Clinton att besöka honom. Han frågade Mandela: Hatar du dem som gjorde detta mot dig? Mandela, som satt fängslad i 27 år, sa: De första 11 åren hatade jag, sedan insåg jag att genom att hata så lät jag dem bestämma över mitt liv, de fick makten över mitt liv och jag slutade hata, nu kunde jag känna mig friare och bestämma över mitt eget liv. (Ungefär). 

Känslorna ja. Vi lever ju i ett land där normen är att visa få eller inga känslor. En person som inte gråter på en begravning är ”samlad” =godkänd. Jag jobbar mycket med känslor och att det ska vara tillåtet att visa alla känslor, även om man inte behöver utagera alla. Att erkänna och känna sin ilska är inte samma sak som att skrika åt andra att de är idioter. Jag är själv en impulsiv person med starka känslor som många gånger fått höra att jag skrattar för högt och att min ilska inte är klädsam. Under en period tryckte jag ner mina känslor så mycket att jag till slut inte kände igen ens min ilska. Nu är det lättare och jag fortsätter att känsloträna – det bidrar också till att jag känner mig mer levande.

Och så kommer jag då till den sista pusselbiten, det andliga eller det existentiella. Den pusselbit som Annika Dopping säger är svårast att tala om till exempel på företag (då använder hon etiketten existentiellt). Det är detta, det andliga, existentiella som får blomma ut på ställen som Mundekulla och där det är en helt naturlig del av livet. Första gången jag kände personliga kopplingar till det existentiella blev jag livrädd och ville fly bort ifrån det. I dag känns det andliga som en integrerad del av mig.


Var befinner du dig? 
Är du vän med kroppen? 
Med dina tankar? 
Med dina känslor? 
Och vågar du möta det andliga? 
Är du en del av alltet? 
Är du kärlek?

Där fick då några saker att reflektera över.
Tack Annika för den klara framställningen och för att du påminde mig!

Related

tanke 709818549428454855

Skicka en kommentar Default Comments

emo-but-icon

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

coaching

prenumerera

100%-podden

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

item