Snart dags för tårta. Grattis i för- och efterskott.

I går firade Albert sej själv.
Flera veckor över tiden.
Och med en tårta som fick mej att tänka på radioaktivitet.

Albert lagar väldigt god mat. Det har han gjort länge. Han har också gillat mat länge. Jag minns när han var sju och sköljde ner ostronen med mjölk. Som jag minns det var det bara två saker han inte ville äta som barn. De något otippade sakerna var: Filmjölk och squash.
Det var en fröjd att laga mat åt Albert, eller att ha med honom på restaurang för den delen.
Han ville ha vuxenmeny från så där fyra års ålder. Han ville definitivt inte äta pannkaka, spaghetti med köttfärsås eller korv med pomfritt på krogen. Han hade tidigt fått smak på mat.

När han var liten och åt allt kände jag mej som en fantastiskt bra mamma. Jag trodde att hans matförtjusning i hög grad var min förtjänst.

Sedan kom Maja in i vårt liv. Hon var envis och bestämd från start. Hon gick ner i vikt när hon skulle börja äta riktig mat. Hon skrek om det var lök i maten. Hon vägrade sitta vid samma bord som en ostbit.
Och nu var det inte lika lätt att koppla hennes... försiktiga... hållning till nya smaker och smakrik mat till mej. Hm.
Det var väldigt intressant. För ska sanningen fram så såg jag lite ner på föräldrar som matpjåskade med sina barn. Något sånt skulle jag aldrig göra...

Maja ville ha barnmat på krogen länge. Hon valde det säkra före det osäkra. Jag minns en gång när vi gick på finkrog och hon bara ville ha spaghetti med ketchup. Där satt Albert och jag och bara älskade finmaten.
Så olika det kan vara.

Nu hör det till saken att Maja inte har några matbegränsningar i dag, vad jag vet. Hon har gått från en liten meny till en väldigt stor. Och även om hon började laga mat senare än Albert har hon i dag knäckt koden med råge. Hon lagar fantastisk mat. Vem hade kunnat ana det när hon var två år och jag fick truga henne med: “En sked för mormor, mormor är jättehungrig...”


Nåväl.

Stellas paj

Så mycket efterrätter har det inte serverats i mina hem. Jag har alltid varit mer förtjust i förrätter. Och jag har inte så ofta serverats efterrätt av Albert heller.
Och jag vet inte om han någonsin bjudit på tårta.
Själv beskriver han det som att han begick tårtpremiär i går.
Och Albert skulle väl inte vara Albert om han valde en vanlig enkel standardtårta. Nej. Det skulle vara en Alberttårta. Så han köpte tårtbottnar, maräng, marsipan, hallon, karamellfärg och grädde. Och för att nörda till det ordentligt så fotograferades tårtan med en klistertub vid sidan av.
Själv fick jag alltså associationer till något radioaktivt. Och jag hoppas att tårtan var fantastiskt god.

Här hemma får jag och Stella fundera lite i tårtbanor också, eftersom Alexander fyller år i morgon. Alexander som egentligen inte gillar tårta. Men som faktiskt älskade Stellas citronlimepaj, han sa typ att den var irriterande god...


Vilken tårta skulle du välja till en person som inte gillar tårta (men som gillar citronfoxkola och ibland en väldigt mörk kladdkaka)?