charlottecronquist

Allting bara kraschar och så är jag lugn mitt i stormens öga.

Vi åker nerför Hallandsåsen, på väg mot workshop i Göteborg . Oljelampan börjar lysa och plötsligt tjuter det i hela bilen. Något är fel....



Vi åker nerför Hallandsåsen, på väg mot workshop i Göteborg.
Oljelampan börjar lysa och plötsligt tjuter det i hela bilen.
Något är fel. Väldigt fel.
Men själv känner jag mig så ofattbart lugn.
Jag accepterar det som är.


Tänk så många gånger jag har varit arg över omständigheterna. Som jag har förbannat, som jag har gnällt, som jag har skällt, som jag har sagt att världen är emot mig... många sådana saker, med lite olika ton.

Just den där känslan att världen är emot mig. Vem är jag att förtjäna detta?
De senaste åren har jag blivit mindre arg på världen. 

Jag har slutat (nåja, nästan) bli arg på sådant jag inte kan påverka. 
Jag menar: Vad är meningen att bli stressad när jag står i en kö med bilar? 
Eller när det öser ner när jag ska cykla ner på stan? 
Jag har allt mer lärt mig att förhålla mig till det som är. 
Andas. 
Acceptera. 
(Och så klart ibland ändrat planer eller beteende - som regnjacka på, eller jag tar bussen och paraplyet istället.) Och ibland har jag roat sett på människor som ligger på biltutorna i frustration över något som de inte kan påverka. (Den ultimata frustrationen kan du se i den gamla filmen Falling down med Michael Douglas).

Vi är ute i god tid. Vi har tid för varandra, tre timmar i bilen. Vi sitter och pratar om väsentligheter. Jag känner en stor närhet till maken. Känner vårt gemensamma engagemang för en rad saker.

Och så bara dör bilen.





Först tänker jag att det nog inte är så farligt. Jag ringer till vännen i Göteborg som ska vara med och leda workshoppen och säger att vi nog blir lite sena. Att vi återkommer.
Maken ringer sin verkstadskontakt och vi börjar inse att detta nog inte är ett litet problem. Den tunga trafiken svischar förbi på E6. Det känns lite jobbigt när bilen ryster till varje gång. Läget känns, hm, lite oskyddat. Men det är okej.

Jag ler åt att jag sitter där i oktober i sandaler och byxor med smutsprickar på och att jag inte tog med någon jacka. Jag skulle ju ändå bara gå några steg och leda workshoppen i andra, nytvättade kläder. Och nu inser jag att jag går ett helt annat öde till mötes. Jag kommer att få promenera betydligt längre i sandalerna och smutsprickarna på byxorna finns där (som om någon annan än jag skulle lägga märke till dem...) Och jag ler lite åt mit högmod att inte ta med strumpor, skor och jacka i sen oktober.


Men när jag sitter där i den stillastående bilen, med kaffe och en telefon som fortfarande har procent kvar och jag kan ha kontakt med världen och jag inte fryser så känns det ändå helt okej. Rent av lite spännande. Hur ska den här dagen sluta?


Och i dessa moderna tider kan jag dels be om hjälp via Facebook (jag fick många glada tillropå), dels fick vi klartecken från försäkringsbolaget, inom trettio minuter var bärgaren där, det konstaterades att bilen mådde ännu sämre än vi anat. 





Bärgarna, äldre lättsamma herrar, småpratade med maken och gav en massa tips och jag satt lugnt kvar i bilen.
Och så sitter jag i bärgningsbilen - kanske en dröm för små pojkar - och vi blir skjutsade till närmasta station, med bilen där bak på släp. 


Förunderligt nog kommer tåget precis lagom när jag hunnit gå på toa (enda oroskänslan när jag satt och väntade på bärgaren), köpa biljetter i lugn och ro. Och där fanns sjysta platser till oss. Samtidigt kommunicerade maken med dem som fick ta över workshoppen och med stället vi hyrt. Allt liksom ordnade sig.

Vi fick en del att bära, vi har rätt mycket frukt hemma (äter en fruktsmoothie till frukost), och ja, vi fick en tidig kväll, istället för att komma hem vid två på morgonen.

Bilen är långt hemifrån. Vi vet inte vad slutnotan går på. Workshoppen fick vi lämna över. Vi kom hem helskinnade. Och jag känner mig så lugn. Inte en enda gång blev jag sur eller irriterad eller förbannade ödet. Och jag inser att det skett något i mig. Jag börjar verkligen acceptera det som är.

Och jag är väldigt tacksam över att toaletten var öppen på stationen. 





Bonus:

Related

Att komma i kontakt med känsligheten och omfamna den.

Är det möjligt att börja älska eller åtminstone tillåta delar av en själv, som en tidigare försökt trycka undan till skuggan eller mörkret?I går förstod jag äntligen att känslighet är en del av ...

Tantrafestivalen på Ängsbacka: Så underbart att möta alla dessa vänner

Jag landar på Ängsbacka och är omgiven av vänner.Kramar, hälsningar, återseenden, överallt.Jag känner mig hemma och välkommen och många uppfattar att det strålar om mig.– Jag har aldrig sett dig så ...

När jag insåg att jag inte kan äta en hel elefant, inte ens i små portioner.

Framför mig på tallriken ligger en hel elefant. Den är enorm. Jag tar fram kniv och gaffel och tänker: Här ska ätas.Djupt inne i mig vet jag att denna strategi inte fungerar. En elefant är helt enke...

Skicka en kommentar Default Comments

  1. Tänk så bra att detta hände, så du fick möjligheten att se resultatet av ditt växande!<3

    SvaraRadera
  2. charlotterudenstam20 oktober 2012 kl. 11:31

    Det gäller att ta emot gåvorna när de kommer... och det var ju inget jag direkt önskade... men härligt att se... kram

    SvaraRadera
  3. Va söt du e, kan man få en date? PS. säg inget till Alexander.
    Hälsningar Lasse

    SvaraRadera

emo-but-icon
:noprob:
:smile:
:shy:
:trope:
:sneered:
:happy:
:escort:
:rapt:
:love:
:heart:
:angry:
:hate:
:sad:
:sigh:
:disappointed:
:cry:
:fear:
:surprise:
:unbelieve:
:shit:
:like:
:dislike:
:clap:
:cuff:
:fist:
:ok:
:file:
:link:
:place:
:contact:

Följ 100% Charlotte

Charlotte Cronquist

Charlotte Cronquist
Bloggen för dig som vill få ut det mesta av livet. Författaren och coachen Charlotte Cronquist lär dig hur du får bättre relationer och hur du kan älska livet mer. Blogposts in English available.

onlinekurser

onlinekurser
Charlotte Cronquist erbjuder onlinekurser om tantra och relationer.

coaching

100%-podden

Senaste inläggenMest läst just nu

Senaste inläggen

Lekfull tantra: Att mötas med samtycke

Varför är vårt intima liv så mycket på min partners villkor? Den känslan har många, i synnerhet i långa relationer. Känslan kan vara ”jag ger och ger och ger, men vad får jag tillbaka?” Tänk om detta...

Lekfull tantra: Cirkelandning är ett sätt att få energin att väckas

 LÅT OSS SÄGA ATT DET I DIG FINNS EN BLANDNING AV MASKULIN OCH FEMININ ENERGI - OAVSETT VILKET KÖN DU BÄR. I tantra sägs att maskulin energi är som starkast i roten, i området runt könet och...

Lekfull tantra: Hur djupt kan du se in i en annan människa?

LITE I TAGET FÅR DU EN KÄNSLA AV ATT SE MER ÄN HENS ÖGA. Det är som att den inre världen vidgar sig och du får känslan av att se in i hen. Mycket kan hända när du med mjuk blick ser in i en annan pers...

Reflektion efter en tantraretreat: Leken som läker

Vi sitter i två cirklar på tantraretreaten. Kvinnorna i en inre cirkel där vi kan se varandra. Männen i en yttre cirkel som också är riktad inåt. Männens roll är att vara där för oss, att sitta där i ...

Konsten att släppa taget (när du får beröring)

Tänk om jag förlorar kontrollen?Hur kan jag vara med på något, där jag inte vet exakt vad som ska hända? Det verkar för läskigt?Välkommen till livet, säger jag. Du har egentligen ingen verklig kontrol...

Leta i den här bloggen

Få nya inlägg

Prenumerera på 100% Charlotte

Besökare (sidantal)

4390700
item