Saker vi ångrar vid livets slut:. För mycket jobbande.
Under flera år arbetade den australiensiska författaren Bronnie Ware med att vara med döende människor i deras hem. Hon brukade fr...
https://lustochliv.blogspot.com/2014/04/saker-vi-angrar-for-mycket-jobbande.html
Under flera år arbetade den australiensiska författaren Bronnie Ware med att vara med döende
människor i deras hem.
Hon brukade fråga dem vad i livet de ångrat mest. Hon såg
ett mönster, där några saker ständigt dök upp.
Överst på listan hos samtliga var att de inte vågade vara
sig själva. Det skrev jag om i förra veckan.
Nästa punkt var: ”Att jag jobbade för mycket”.
Fundera på det. Jobbar du så mycket att livet glider ifrån
dig?
För en massa år sedan jobbade min pappa som taxichaufför. En
dag skjutsade han en kvinna i farmorsåldern till en fin villa i en fin
villaförort. Kvinnan skulle vara barnvakt och hon suckade:
– Det är så synd om min son och min sonhustru, de måste
jobba så mycket att de sällan har tid för barnen. Jag får ofta ställa upp.
– Men varför behöver de så mycket pengar?
– Jo, de har ju den fina villan, sommarstället, båten och de
två bilarna. Sånt kostar.
– Jag tycker inte alls synd om dem. Säg åt dem att sälja
något och få mer tid för varandra och båten.
Något i den stilen gick samtalet.
Och just detta har jag burit med mig sedan dess. Hur lätt
det är att låta sig infogas av ”jag måste ha”, kring boende och olika
statusprylar. Det är som jakten efter status (eller hur vi själva väljer att
uttrycka det) gör att detta, att ha saker, blir viktigare än själva livet.
Jag menar, vad skulle grannarna säga om jag inte har en
platt-teve?
När den australiensiska författaren pratade med döende så
ångrade samtliga män att de hade jobbat för mycket. Det beror förmodligen på
att de tillhörde en generation där det i huvudsak var mannens roll att stå för
brödfödan. Numera tror jag att vi alla riskerar att jobba bort livet. Även jag.
Jag har sett exempel på män som får en andra kull barn. Jag
har sett hur de då går ner i arbetstid, tar ut föräldraledigt och verkligen är
med sina barn.
– Jag är så medveten om att barn inte går i repris, när mina
äldre barn var små jobbade jag hela tiden, jag tror de uppfattar mig som en
frånvarande pappa, kan de, lite skuldmedvetet sucka.
I dessa tider när vi överexploaterar jordens resurser, då
den konsumtionsnivå vi håller oss på inte är hållbar, är det ännu märkligare
att statusjakten fortsätter. Att vi låter oss förföras av konstruerade behov.
Att vi bara känner att vi måste ha en sak till och en till och en till.
Jag är verkligen inget helgon. Jag sitter framför en två år
gammal underbar dator och jag har senaste smarttelefonen bredvid mig. Men i
övrigt är jag oerhört restriktiv när det gäller att köpa prylar. Jag tror inte
att lyckan kommer utifrån.
Jag jobbar mycket, jag bidrar till världen av det jag kan
och det jag brinner för. Det ger inte så stor utdelning i plånboken. Men jag är
i den lyckliga omständigheten att det jag sysslar med på arbetstid är en
integrerad del av mitt liv. Det finns nästan inget jag gör på arbetstid som är
tråkigt eller meningslöst. Jag har hittat en slags balans… och jag känner när
det börjar bli för mycket. Då lämnar jag datorn och går ut och luktar på
vårblommorna.
Så handen på hjärtat… jobbar du för mycket? Vilka val skulle
du kunna göra som tjänar dig och din kropp och din längtan?
Jag är en del av #blogg100. Detta är dag 39.
Låter du livet vara ett flöde av arbete och fritid som blandar sig till en dag där du bara ÄR och GÖR?, eller definierar du ett: -NU har jag arbetstid och då gör jag det här!! ? Jag har ingen platt TV, fast jag borde nog köpa en modell större, för nu kisar jag när jag läser texten på min gamla TV;) Följer med spänning din blogg, som jag tycker är intressant!
SvaraRaderaViktigt inlägg. Tack! Jag valde att gå ner i arbetstid, vi får väll se om jag ångrar mig ...
SvaraRaderaBra där Tim, mycket bra!
SvaraRaderaJag skulle vilja ha med dig som exempel i min blogg :), om du vill såklart.
Jag finns på info@smpl.nu ( www.smpl.nu/blogg)
Jag brukar definiera arbetstid emellanåt, eller snarare definiera vila, för jag behöver fylla på mellan varven <3
SvaraRaderaRapportera gärna .<3
SvaraRaderaMina livsval har gjort att jag valt bort ekonomiskt överflöd, även om det inte var en medveten strategi.
SvaraRaderaJa det är lättare att känna när vila behövs tycker jag också, om jobbet är något naturligt som liksom kommer av sig självt.
SvaraRadera<3
Allt utöver mat i magen och tak över huvudet är överflöd.
SvaraRadera