Om du rensar i röran ... hur påverkas den inre och yttre miljön då?

Mästerrensaren Helena närmast kameran och närmast skogen står Wivan.  Inga-Lill som också slänger ett av annat i mitten.

– Du bor miljövänligt, säger en av mina gäster på slottet.
Hen tittar sig runt på de 24 kvadratmetrarna och nickar, som i samförstånd, hen som bor större, men som just har monterat solpaneler på sitt boställe.
Och jag tänker att det kanske är miljövänligt ur flera aspekter. För hur påverkar alla prylar min personliga miljö? Och vad händer när jag rensar i röran.
Märkligt nog omges av folk som, av skilda orsaker, rensar, skänker, säljer och ger bort av sina överflöd, för att skapa utrymme för något annat.


Då och då funderar jag på hur mycket tingen binder mig. Hur prylar kan skapa beroenden och påverka livsval. Känslan av en större eller mindre saks nödvändighet för att jag ska känna mig lycklig kan finnas där. Men hur ofta ser vi på konsekvenserna av detta?

Vilka kompromisser tvingas eller lockas jag till för att få de åtråvärda tingen? Hur många är det som jobbar mer än de egentligen vill, för att de förförs av den möjliga status en viss pryl kan ge? Hur vanligt är det att folk skaffar sig olika former av egendom, för att de tror att de behöver det? Hur vanligt är det hållbarhetstänk får stryka på foten för konsumismen? Hur ofta väljer vi att se vår egna privata konsumtion, våra val av bostäder, bilar eller vad det kan vara, som något just privat och inte som en del av en större struktur? Hur ofta kan vi lura oss själva att tänka ”vad just jag konsumerar spelar ingen roll.”

Glöm det. Det spelar roll. Allas val spelar roll. Ju fler som gör hållbara val, desto renare planet lämnar vi över till nästa generation.

När jag flyttade in i slottet tänkte jag varken hållbarhet eller miljövänlighet. Jag tänkte tak över huvudet. När jag gjorde mig av med det mesta av mina saker, tänkte jag inte heller på det. Jag tänkte mer på att det var tid att lätta på bördan, det var tid att göra tingen mindre viktiga, det var tid att låta dem spela mindre roll i mitt liv.

Och nu är nästan allt jag äger samlat i det rum jag bebor. Jag kan ännu för min inre blick se böckerna som skänktes till Myrorna. De böcker jag samlat i ett liv. Ibland sticker det till av saknad, för många av böckerna är förknippade med personliga minnen. Det var som att jag, genom att röra vid böckerna på de många hyllmetrarna kom i kontakt med olika tider i mitt liv.

Men nu är de någon annanstans. På ett sätt kan man säga att jag har ägnat mig åt en yttre väldigt omfattande städomgång. Och genom att göra detta känns det som att jag kan ge plats för något nytt, som kanske inte behöver ta fysisk form. Och så lever jag liksom hållbart på kuppen.

Jag tycker att det är spännande att vänner till mig gör liknande resor. Ett par exempel: Helena Roth har under mer än 100 dagar deltagit i projektet #cleanseforexpansion och har varje dag under denna period städat undan något. Allt från bråte i källaren till onödiga mejl. Och jag tror att något känns lättare i henne nu, än innan hon började. Wivan-Kristina Sandberg lever just nu med en resväska ute i Europa, där hon och maken Anders vistats som djurvakter under ett halvår. Huset är sålt, prylar är magasinerade och en hel del försvann på vägen mellan huset och magasinet. Livet med en lättare ryggsäck liksom.

Det ska bli roligt att se var vi befinner oss om, låt oss säga ett år. Vilken expansion har detta reningsbad tillåtit. Jag vill inte ens gissa… men är nyfiken på svaret.



Reflektionsfråga:

Vad skulle du kunna tänka dig att släppa taget om? Vilka saker är du villig att ge vidare till andra? Hur många saker i dina förråd har du användning för i dag?