Tänk om detta ÄR paradiset?

Det finns så mycket snack om vad som ska hända sedan, vart livet ska ta vägen, vad vi ska göra då, vad som eventuellt händer efter döden.

Men tänk om det är så att du just nu befinner dig i paradiset? Att ditt liv är det liv du längtar efter?

Jag fick mig en härlig tankeställare när jag intervjuade Raymond Ahlgren för #100procentpodden.

Det är så lätt att tappa närvaro, att rulla sig i bittra minnen, att oroa sig för framtiden, att vara överallt utom just nu och uppleva livet och stunden.

Hur skulle livet bli om jag, för en längre eller kortare tid, betraktade det som att denna tillvaro är det paradisiska?

Hur mycket mer skulle jag då verkligen kunna njuta av stunden?

Hur mycket lättare skulle det vara att ta emot livet och de upplevelser som det kan ge mig?

Vad skulle hända med skuld och skam?

Skulle den smälta ner och bli betydelselös?

Häromveckan var jag på tantrafestivalen på Ängsbacka. Jag valde att gå in i ett flöde av att livet verkligen är nu och att ta emot allt det jag mötte – och säga nej till det som inte kändes bra. Men det viktiga var alla dessa jag till livet, till njutning, till känslor, till möten, till intimitet, till varande, till förtroenden, till kramar, till tårar… ja till livet.

Och jag inser att jag tillät paradisets närvaro i många stunder – även de gånger när jag kände mig ledsen, liten eller utmattad – för det hände också.

När jag tittar på veckan lite i retrospektiv, så händer det att jag rodnar, för det är som att min programmering ännu inte riktigt tillåter mig att stå i hela min kraft och njuta av livet. Det är som att den då och då vill försöka övertyga mig om att det är programmeringen och inte jag som styr mitt liv. I dag kan jag bevittna att de tankarna kommer, men jag låter dem inte längre äga mig.

Jag befinner mig vid flera tillfällen i möten med andra, där det känns som att hen och jag just nu är hela mitt universum. Vi samtalar, kramas, gör en övning, älskar, äter tillsammans eller jag bara lutar mig i någons famn och eftersom jag verkligen är där och de(n) som delar stunden med mig verkligen är där så försvinner allt runt omkring. Det är som att närvaron som skapas är elektrisk och totalt uppslukar mig. Visst är det paradisiskt?

Det är som att jag tillåter paradiset att leva i mig, att vara i mig och att jag kan expandera ut känslan till flera och där det inte är viktigt att de upplever detsamma som jag, utan att jag får vara där, att jag får smälta, att jag får visa hela min energi, att jag får skratta, gråta, skrika och vibrera genom kroppens alla lager.

Jag minns hur en kram som varade i många minuter, gav en känsla av att smälta ner och av att känna personen jag kramade djupt inne, trots att inget ord utbyttes.

Jag minns hur en pardans, som varade i några minuter, skapade en så stark närvarokänsla så att jag, för en stund, var ett med denna person.

Jag minns hur ett famntag får hela mig att släppa taget och ånga av åtrå.

Jag minns hur ett nej kunde få mig att verkligen känna var mina gränser går.

Jag minns hur det känns när någon ser mig i ögonen och frågar: Vad behöver du just nu, jag kan säga det och få det… och bara slappna av och överlämna mig till livets mystiska krafter.

Jag minns hur jag står och dansar en vibrerande dans som pågår i över en timme, en orgasmisk dans, ett kraftfullt möte, som gjorde mig vimmelkantig och energifylld.

Jag minns hur jag känner mig ensam och ber om hjälp och blir mött av det emotionella teamet som ser mig, rör vid mig och bidrar till att jag hämtar hem mig… också det en glimt av paradiset.

Jag ser att jag kan skapa det själv, genom att tillåta livet att flöda genom mig och jag inser att möten med andra, möten i kärlek, möten som kan innebära allt från en blick till det djupaste kroppsliga möte, gör att känslan av att vara i paradiset ökar. Jag inser att det är jag som håller i nyckeln.

Jag tackar Raymond för hans ord, de som satte igång den här associationsbanan.

Allt jag vill säga nu är: 

Ta emot livet, njut av livet, tillåt dig också fysisk njutning i livet, tillåt dig möten som väcker din längtan, din lust och som tillåter dig att uppleva att paradiset är möjligt precis just nu.

När du tröttnar på det, så kan du ju alltid gå tillbaka till en stunds oro för framtiden eller bitterhet över gamla val eller oförrätter ;) I varje ögonblick kan du välja hur du upplever ditt liv.

Charlotte Rudenstam är coach, författare och föreläsare som vill bidra till att du älskar livet. Hon skapar 100%-podden där du möter fantastiska människor. Författare till  böcker som ”100 % Charlotte – Ta ditt inre ledarskap” och”Ingen skam i kroppen – frigör din sexuella kraft”.