Sexualitet: Nej, jag är inte helt borta, jag är helt närvarande

För en stund är alla spärrar borta. Jag är i njutning och inget annat existerar.
– Jag var helt borta!
– Är du säker på det? Du kanske var helt närvarande?
Så får jag en blixtsnabb aha-upplevelse av vad det är att vara levande i ögonblicket.


Forskning visar att delar av kvinnans hjärna slås ut när hon njuter och att de inaktiva delarna av hjärnan blir extra stor vid orgasm. När hon njuter är moraliska betänkligheter, rädslor och inre kritiker knockade. De där tankarna som ibland säger ”Detta är inte passande, nu är du för mycket, vad ska andra säga” är som bortsprungna.

Det är som att befinna sig i en ocean av nu, där njutningen, kroppen, andningen, ljuden och beröringen är det som finns kvar.

Ofta, när en pratar om närvaro, handlar det till exempel om mindfulness eller meditation. Det handlar om att vara med i ögonblicket och att inte ha tankarna någon annan stans.

Det fina med närvaro är att den finns i själva livet, i våra sinnesförnimmelser och en utmärkt plats att uppleva det är i njutning.

Jag brukar säga att beröring som sker utan närvaro ibland kan kännas plågsamt för mig, hur lätt en hand än rör vid mig. Ju mer jag får tillgång till närvaro, till exempel i en kram, desto mer känslig blir min kropp för det frånvarande.

Trots denna medvetenhet säger jag alltså ”jag var helt borta” när rösten som viskar eller ropar ”nu är du för mycket” tystnar. Tänk om det är just detta som är vårt urtillstånd. Total njutning. Total hängivelse. Total närvaro.

Jag har många erfarenheter av att världen blir både mindre och större när jag njuter. Det är som att världen utanför njutningsbubblan försvinner, ibland genom att till exempel musik bara tystnar och jag är ett med kroppens upplevelser, ett med de förnimmelser som sexuella lekar kan ge. Ibland uppstår också starkt andliga förnimmelser i dessa situationer, med en känsla av att vara ett med allt.

Och så kom den här nya pusselbiten, den som visar att när jag tror att jag är helt borta, så är jag i själva verket totalt hemma. Så wow, liksom.

Det är möjligen så att vi lever i en värld där det inte alltid, eller kanske till och med sällan, är lämpligt att vara i total närvaro, att vara helt hemma på det här sättet. Men tänk om vi kan tillåta oss att vara det mer.

Vad skulle hända med dig om du njuter utan begränsningar? Utan tankar på det som händer runt om? Utan rädslor för vad någon ska tycka eller tro om dig? Utan rädslan för att bli dömd?

En lärdom mitt liv har gett mig är att när jag prövar något för första gången kommer ofta en efterreaktion. Jag vågar ge mig hän, med vad det vara månde. I ögonblicket känns det bra. Efteråt kommer en svallvåg av skam och ångest. Men hur betedde jag mig då? Men hur kunde jag? Nästa gång jag prövar att göra samma sak kanske det kommer en liten vindpust av ångest och skam. Gör jag det en tredje gång brukar havet vara stilla och jag ser att rädslan på det stora hela var obefogad, eller att jag släpper taget om vad andra kan tänkas tycka om mig.

Så testa att släppa taget, testa att komma till den plats där du tror att du är helt borta och upplev hur det är att vara hemma i dig. För mig är det enklast att komma åt den platsen när jag njuter, för dig kanske det är något annat. Var nyfiken på vad dessa insikter och upplevelser kan ge dig. Det är i alla fall jag.

Charlotte Cronquist är kärlekskrigare

Love is the answer

PS: För mig är en av nycklarna till att våga stanna i ögonblicket att jag blivit mer vän med skammen som bor i mig. Testa min webbkurs Släpp skammen, för att skapa utrymme för dig att vara du i helfigur.